- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
11

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behandling kunde Armfelt draga nytta. Till honom stod han i det
bästa förhållande och lyssnade gärna till hans råd [1].

Mindre fredligt aflopp hans samarbete med Liljensparre,
polismästaren, som under de sista åren af Gustaf III:s regering
blifvit en inflytelserik man och som genom sina hemliga
kunskapare gjort den styrande makten väsentliga tjenster. Han
ville fortfarande uppträda med en myndighet, som icke behagade
hans chef, den nye öfverståthållaren, hvilken med stolthet gjorde
sina rättigheter gällande [2]. Första anledningen till osämja gåfvo
några anstalter, som Armfelt på hertigen-regentens befallning
gjort den dag, då konungens bisättning egde rum. Han hade
låtit nedrifva några åskådareläktare, dem Liljensparre gifvit
tillstånd att uppföra, och utan dennes hörande låtit gifva befallning
om krogarnas stängande samma dag kl. 3 eftermiddagen [3].
Liljensparre inställde sig följande dag hos Armfelt och
protesterade i hög ton mot åtgärden, sägande, att han icke vore van
att så handteras. En ordväxling uppkom, som lärer hafva


[1] Bland de tryckta kungörelser och påbud, som vi funnit
undertecknade med Armfelts namn såsom öfverståthållare — från 30/3 till 7/6 1792 —
finnes endast ett af allmännare intresse. Det är en d. 25 April utfärdad
varning att i stillhet och utan utbrott och öfverilning afbida lagens verkan
mot konungamördarna.
[2] Bland Reuterholmska papperen i Riksarkivet (förut i
utrikesdepartementets arkiv) finnes en promemoria af Armfelt såsom öfverståthållare i
Stockholm, hvilken äfven är upplysande för hans förhållande till Liljensparre.
Den är ställd till hertigen-regenten och rör organisationen af polisens
spioneriväsende i Stockholm, hvilket, såsom bekant, under Liljensparres ledning nått
en hög utveckling och som för öfrigt enligt tidens åsigt betraktades såsom
nödvändigt för ordningens upprätthållande. Armfelt ogillar emellertid här
Liljensparres system: «Hans spionrapporter innehålla endast hvad fulla
personer säga på gator och krogar«. I stället borde Stockholm indelas i 10 à
12 distrikter under uppsigt af särskilda, under polismästaren lydande
kommissarier. Dessa borde framför allt söka vinna domestikerna i «ministerhusen
och hos frihetsandar«, för att lära känna hemliga företag. Därjämte skulle
alla hoflakejer och krogvärdar m. fl. «höra under polismästarens fuktel«.
Från öfverståthållarens ämbete skulle enligt Armfelts förslag emellertid
skiljas all befattning med spionväsendet; och Armfelt fick kort efter sitt tillträde
af ämbetet hertigens särskilda föreskrift att ej befatta sig därmed, hvilket
äfven var i öfverensstämmelse med ett af konung Gustaf III fattadt beslut. (Se Nordin, Dagbok, s. 231).
[3] Den förstnämnda af dessa åtgärder uppgafs hafva vidtagits på grund
af farhåga för att ett mordattentat mot hertigen och Armfelt skulle kunna
verkställas från denna läktare. En anonym biljett hade härom innehållit en
varning. Liljensparre utspridde ryktet, att denna så väl som andra anonyma
bref och på offentliga platser utspridda papper, som afsågo att hålla
allmänheten i ängslan för mordanslag och revolutioner, härledde sig från Armfelt
själf. (Se Adlerbeth, Anteckningar, II: 8; jfr Liljensparres berättelse, tr. i
Ridderstads Gömdt är icke glömdt, XII: 19, och Nordin, Dagbok, s. 230).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/32/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free