Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urartat till handgripligheter å Armfelts sida — han kallar det
själf »une petite scène militaire». Den vredgade polismästaren
ville genast begifva sig till hertigen-regenten för att begära sitt
afsked, men saken bilades för tillfället genom underståthållaren
Ahlmans mellankomst [1]. Förhållandet blef emellertid ingalunda
bättre: till den enskilda harmen å ömse sidor hos de båda
hetlefrade männen kom olikhet i åsigter rörande vigtigare ämnen.
Liljensparre, som straxt efter konungamordet utmärkt sig
för ifver att efterspana de hemliga anläggningar, som därmed
stodo i sammanhang, ändrade efter regentombytet sin hållning.
Han märkte snart, att stränghet mot de anklagade och
misstänkta ingalunda var den nya styrelsen behaglig, och skyndade
att ställa sig till efterrättelse de hemliga vinkar, han från högsta
ort erhållit. Befallningar gåfvos, enligt Liljensparres egen
berättelse, i hemlighet af hertigen att gå varsamt tillväga och
upphöra med efterforskningarna; stundom fick han mellan fyra ögon
föreskrifter, som återkallade officiella påbud [2]. Härmed följde
också ett omslag i de fängslades behandlingssätt. Innan ännu
ransakningen var afslutad, beviljades dem ganska mycken frihet:
de mottogo besök af sina slägtingar och vänner och af
hvarandra inbördes; »de hade, berättar Armfelt, gemensamma
middagar och supéer, där det gick muntert till, och grefvarna Horn
och Ribbing visade sin qvickhet genom att skrifva verser.
Polismästaren själf», tillägger han, »deltog på ett vänskapligt sätt i
dessa orgier och var mera smickrad af att vid dessa tillfällen
få bjuda grefvinnan Ribbing armen och föra henne till bords,
än af att göra sin pligt». Allmän förargelse väckte det, att det
längre fram tillstaddes fångarna att resa en majstång på
fängelsegården och under dans och sång på det muntraste sätt fira
midsommarsaftonen.
Med stigande förtrytelse erfor Armfelt dessa åtgärder. Han
kunde icke tvifla, att de berodde på föreskrifter från den
styrande makten och på regeringsgrundsatser, hvilka stridde emot
dem, som offentligen uttalats och som under den första tiden
efter konungamordet ingifvit förhoppning om endrägtigt
samarbete mellan konung Gustafs män och hertigen-regenten. Med
sitt lynnes hela häftighet uttalade Armfelt sig nu och framgent
emot dessa åtgärder. Han såg däri en skymf mot sin saknade
konungs minne och väntade ingen välsignelse af den sinnenas
förening, som skulle kunna uppstå genom att lemna förbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
