- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
13

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ostraffade, därföre att de tillhörde den samhällsklass, som
förbittrat konung Gustafs sista regeringsår. Armfelts politik var
en helt motsatt: han ansåg, att mordgerningens gräslighet borde
för alltid göra slut på den adliga oppositionens inflytande;
endast genom att fullständigt slå den till marken, skulle den unge
konungen kunna befästas på sin tron. Enskildt och offentligt
förebrådde han Liljensparre, att han svikit konungens sak och
öfvergått till hertigens parti. Polismästaren fann sig, enligt sina
egna ord, »ställd liksom mellan tvenne eldar; han måste lyda
regentens bud och befallningar och tillika omedelbarligen stå
under en förman, som syntes opponera sig mot samma
befallningar» [1]. Han hämnades på Armfelts hetta genom att
framställa honom såsom upphofsmannen till rykten, afsedda att
förskräcka allmänheten, slutligen äfven till stämplingar, vådliga för
den allmänna säkerheten.

*



Det var icke blott på grund af dessa till allra största
delen uppdiktade rykten, hvilka härledde sig från Liljensparre och
hans spioner, som den nye öfverståthållaren af mången, särskildt
af hertigen-regenten, började betraktas såsom en farlig person.
Man fruktade för hans popularitet hos den stora massan af
hufvudstadens befolkning, hvilken delade hans förbittring öfver
konungamordet och mildheten mot de sammansvurna; man
förargade sig öfver hans djärfva och hänsynslösa yttranden, och
man fann, att hans antecedentia under Gustaf III:s regering icke
i längden syntes kunna låta sig förena med den nya styrelsens
grundsatser, lika litet i den yttre som den inre politiken. Hans
nära förhållande till den unge konungen betraktades af dennes
förmyndare med misstänksamma blickar: hertig Karl hade icke
glömt, att han vid konung Gustafs utländska resa 1791 på grund
af Armfelts råd måst stå tillbaka för den 13-årige gossen, då
en tillförordnad regering utsågs [2].

Härtill kom, att Armfelt på grund af sin personliga
ställning ansågs såsom den själfskrifne ledaren för konung Gustafs
män. Oaktadt all undfallenhet, som under förmyndarestyrelsens
första månader visades dem, var det ej utan misstro, som denna
betraktade dessa ifriga gustavianer, hvilka efter konungens död
drefvo en slags svärmisk kult med hans minne och upphöjde

[1] Anf. st. s. 19.
[2] Se detta arbete, I: 339.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/32/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free