- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
15

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

revolutionsidéerna, därjemte en stor frimurare och mystiker [1]. Kort
derefter hade anländt abbé Verninac de S:t Maur, en utskickad
från de franska revolutionsmännen, hvars uppdrag var att inleda
förbindelser med Sverige. Han blef icke mottagen såsom
sändebud, men tillbragte i Sverige en del af sommarmånaderna 1792
och plägade flitigt umgänge med sin beskyddare baron Staël,
och det glunkades äfven om att hertigen-regenten hade hemliga
öfverläggningar med honom. Staël blef emellertid snart, för kort
tid, en bland Sveriges inflytelserikaste män. Jämte honom bildade
Bonde och efter några veckor Reuterholm, alla ifriga frimurare
och anti-gustavianer, till fram på hösten 1792 kretsen af
regentens närmaste förtrogna. De kallades af Armfelt och hans
vänner »triumviratet» och »styrde», enligt en samtidas ord [2], »en tid
verkligen Sverige», till dess att småningom Reuterholms
inflytande blef öfvermäktigt, och han såsom allena styrande öfvertog
ledningen af så väl regenten som Sveriges rike. — På räkningen
af deras inflytande skrefs af de harmsna »rojalisterna» så väl
mildheten i »konungamördarnas» behandling, som den förändrade
hållningen i Sveriges yttre politik, hvilken stod i så bjert
motsats till hertigen regentens strax efter Gustaf III:s död yttrade
afsky för de franska »kannibalerna» [3].

I denna krets blef man allt mera angelägen att blifva qvitt
det besvärliga arfvet af Gustaf III:s förtroendemän, hvilkas främste
man var Armfelt. »Denna present af salig konungen, skrifver
hertiginnan af Södermanland i sin dagbok, är en af de
obeqvämaste, som kunna tänkas. Såsom öfverståthållare kan han
göra tusen saker, som skada den som har makten i sin hand».
Han vore, skrifver hon på ett annat ställe, »enragé au fond de


[1] Det var, egendomligt nog, genom Armfelts bemedling hos hertig
Karl som baron Staël fått tillstånd att komma till Stockholm. Gustaf III
hade haft för afsigt att ställa honom inför kanslirätt för olydnad mot de
föreskrifter, han gifvit, och hertigen ville ohörd förvisa honom från
hufvudstaden, men bevektes genom Armfelts föreställning, att detta icke varit den
aflidne konungens mening. Länge fann Staël alla dörrar slutna, till dess det
omsider lyckades honom att genom baron K. G. Bonde, sedan gammalt
hertigens förtrogne, få ett enskildt samtal med regenten. Detta medförde ett
fullkomligt omslag; det blef ej frågan hvarken om förvisning eller kanslirätt.
[2] L. von Engeström, Minnen, I: 189. Ryske ambassadören kallade
dem, enligt Engeströms berättelse, «les trois fakardins«. Armfelt ansåg denna
«regeringsclique« i början föga farlig. I ett bref från denna tid skrifver han:
«Okunniga, dumma eller ridicula, blifva de slutligen victimer af sin
galenskap att vilja styra ett rike som ett ordenssällskap och bereda dess framtida
händelser efter ingifvelser och uppenbarelser«. (Till Lagerbring 1792.
Ups. Bibl.).
[3] Se ofvan sid. 7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free