- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
33

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt tillträde till rikets styrelse. Med en brådska och
hänsynslöshet, som i den svenska administrationens historia knappast
eger någon motsvarighet, företogos förändringar i den högre
förvaltningens personal. Själf skaffade sig Reuterholm såsom
president i kammarrevisionen ett otium cum dignitate. L. v.
Engeström, broder till två af de i Gustaf III:s mord invecklade,
fick såsom hofkansler ledningen af de utländska angelägenheterna,
och öfver honom sattes såsom en statsdekoration den enfaldige
Fr. Sparre, egentligen känd för sina pekorala ämbetsskrifvelser,
med värdighet af rikskansler. Ahlman entledigades från sin
underståthållarebefattning, och till hans efterträdare utsågs
polismästaren Liljensparre. Detta allt skedde redan dagen efter
Armfelts afresa. Inom några veckors förlopp hade listan på afsked
och förflyttningar för konung Gustafs vänner ytterligare ökats:
Schröderheim hade aflägsnats såsom landshöfding till Upsala,
Lagerbring till Nyköping, Låstbom till Heinola; Cronstedt var
skild från befattning med sjöärendena och Wallqvist från
ecklesiastikförvaltningen; Nordin hade fått befallning att ofördröjligen
begifva sig till Hernösand och sköta sitt lektorat [1]. Allt detta
hade inträffat före slutet af Augusti 1792.

Endast på grund af Armfelts frånvaro hade man uppskjutit
att tillkännagifva hvad beslut man ärnade taga med honom,
gustavianernas ledare, den hänsynslösaste af alla »rojalister». Hans
aflägsnande var dock endast en tidsfråga. Hertigen hade redan
länge i hemlighet önskat det; hans »samvete och pligt» bjödo
honom att aflägsna Armfelt, skref han till kejsarinnan Katarina
och till sin minister vid hennes hof: Armfelt vore nämligen den,
som framför alla bidragit till de oordningar, missbruk och den
oenighet, som hertigen ville afskaffa; genom hans hemliga ränker
hindrades hvarje ögonblick regeringens planer [2].

Reuterholm, regentens allsmäktige gunstling, kunde icke
hafva något emot att aflägsna Gustaf III:s vän och förtrogne.
Personligen synas dock Armfelt och Reuterholm före denna tid
icke hafva stått i något ovänligt förhållande. Båda födda i
Finland och nästan jämnåriga — Reuterholm var endast ett år
äldre — hade de tidigt gjort hvarandras bekantskap. De kunde


[1] Ahlman, hvilken såsom reträttplats fått sig anvisadt att vara vice
president i Vasa hofrätt, skrifver till Armfelt 17/8 1792: «Nordin fick skriftlig
befallning att resa till Hernösand; då han dröjde ett par veckor,
förständigades han af Liljensparre att innan kl. 6 e. m. förliden måndag vara ur staden.
Jag lurar om samma öde förestår mig«.
[2] Se hertigens bref i Aug. 1792, tryckta i öfversättning hos Schinkel.
III: 343 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free