- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
44

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dröjde [1]. Tjenstledighetsansökan beviljades, enligt bref från
rikskansleren Sparre (23/10 l79l) dock under uttalande af den
förmodan, att Armfelt själf »af önskan brinna lärer» att kunna
såsom minister i Italien uppvakta prinsessan Sofia Albertina, som
skulle tillbringa vintern i detta land [2]. För öfrigt försäkrade
rikskanslern på sitt egendomliga språk, att »så länge H. K. H.
sitt höga förmyndarekall utöfvar, skall Herr Baron aldrig befara
saknad af vedermälen af den ömma och nådiga välvilja och
verkliga bevågenhet, hvarmed högbemälte furste ständigt
omfattat och oföränderligen Herr Baron omfatta vill, öfvertygad att
ock i Herr Barons person alltid å sin sida tillbakars igenfinna
icke mindre en trogen och redlig samt fäderneslandet älskande
undersåte, än en personlig, tillgifven och pålitlig vän mot sig».
I ett handbref försäkrades därjämte, att Armfelt i Italien egde
fullständig frihet att bosätta sig hvar helst han önskade, och
uttalades den förmodan, att han där säkerligen skulle få det vida
angenämare än i Pommern; och då rikskanslerens ekonomiska
arrangementer visat sig icke vara till Armfelts belåtenhet,
beviljades i ett följande bref särskilda tillskott, »på grund af
utmärkt kongl. nåd och gunst», för att visa »med hvad huldhet
H. K. H. Regenten varit mån att rundligen och till pricka
uppfylla sina löften» [3]. Obestridligt är, att man gjorde mer för
att förgylla de bäska pillerna åt Armfelt, än man kunnat vänta
af den hänsynslöshet, som ledde förmyndare-regeringens åtgärder
i öfrigt. Man var ännu angelägen att bevara åtminstone skenet
af godt förstånd med den farlige mannen, så länge han ej var
på längre afstånd från fäderneslandet.

Till förändringen i samhällsställning och politisk betydenhet
kommo yttre obehag och ekonomiska bekymmer af hvarjehanda
slag, hvilka ej kunde annat än öka den bitterhet, hvaraf
Armfelts sinne redan var fylldt. Hans hustru, som nyligen inflyttat
i öfverståthållarehuset och först tre veckor efter Armfelts
utnämning till minister i Italien erhöll underrättelse, att han ej
längre var öfverståthållare, fick befallning att inom en månad
utrymma bostaden, som skulle tagas i besittning af den nye
öfverståthällaren, amiral Modée — något som Armfelt ansåg


[1] «Inlemnandet af afskedsmemorialet skall blifva den sista grâce, jag
af E. E. skall begära«, skrifver han i en förolämpad ton till rikskansleren
3/11 1792 (R. A.).
[2] Sparre till Armfelt 27/10 1792.
[3] D. 27/11 1792.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free