Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod i sammanhang med denna finansspekulation. — Af alla de
många ekonomiska förslag, som voro å bane, var det dock
endast ett, som kom till verkställighet: det var försäljningen af
Nerikes och Vermlands regemente till Armfelts närmaste man i
befälet, grefve Leijonstedt, mot en ackordsumma af 10,000 rdr
rgs. Armfelt erhöll sålunda mot detta ackord, som af hertigen
godkändes, afsked från regementet [1].
*
Det var likväl ej blott den politiska degradationen och de
ekonomiska angelägenheterna, som förbittrade Armfelts sinne.
Kort sedan underrättelsen om Liljensparres utnämning träffat
honom, inberättades från Sverige, att fråga varit om Armfelts
arrestering i Stralsund, på grund af Liljensparres angifvelse, att
han haft för afsigt att ställa till upplopp i Stockholm. Ryktet
om arresteringen var tvifvelsutan lika ogrundadt som uppgiften
om upprorsplanen; men båda voro kränkande för ett så
ömtåligt sinne som Armfelts [2]. Han erfor därjämte från många
håll, att han genom svenska regeringens agenter bevakades
såsom en misstänkt person. Tidigt erhöll han varningar att hans
och hans korrespondenters bref öppnades: så väl hans hustru
som andra vänner uppmanade honom enständigt att vara
försigtig i sina utlåtelser i tal och skrift, emedan man följde honom
i spåren. Från en af sina vänner, den tyske majoren v. Hess,
hvars bref till Armfelt äro fulla af anathemer mot
konungamördare och spioner, erhöll han varning för anslag, som vore
å bane mot hans lif: man hade skickat honom till Italien, hette
[1] Däremot fick han ej den pension såsom sårad officer, som han
därjämte gjort till villkor för sitt afskedstagande. Detta vägrades på den grund
att han ej kunnat styrka, att han för framtiden vore till krigstjenst oduglig.
Detta väckte Armfelts lifliga förtrytelse: «Pensionen var en condition, utan
hvilken jag ej kunde taga afsked, ej ville hafva afsked, och ej borde få
afsked. Det är ett verkligt röfveri«, utropar han. (Armfelt till sin hustru
16/4 1793).
[2] Gyldenstolpe skref 29/l0 1792 till Armfelt, att han visserligen fann
detta rykte otroligt; «mais je ne puis jurer de rien, les trâmes et menées
sourdes, quoique inconnues à moi, n’existent malheureusement pas moins«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0053.html
