Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom betecknande och förtjenar att här anföras. Hertig
Fredrik hade, skrifver hon, en gång vid hofvets middagsbord, då
talet föll på Armfelt, yttrat, att det måtte vara underligt för
honom att vara reducerad till alldeles intet, men att han väl
förtjent det för sin högfärd. Fröken Rudenschöld, alltid färdig
att modigt träda inom skrankorna för sin älskare, svarade
genast, att en man med Armfelts karakter och snille kunde sätta
sig öfver hvilka dumheter, som sades om honom. Hans
anseende vore befästadt öfver hela Europa, efter hvad som syntes
af det smickrande mottagande, han rönt öfverallt. »Så mycket
bättre för honom», svarade hertigen ironiskt. »Jag för min del
är rätt nöjd, att den regering är slut, då gunstlingarna, med
konungens samtycke, satte alla tjenster i riket på auktion.
Ingenting respekterades på den tiden; inga offentliga kassor, icke ens
enkors och faderlösas medel voro skyddade. Gud ske lof att
den tiden är slut! Har jag icke rätt, fröken»? tillade han
hånfullt. — »Det återstår endast, att E. K. H. gör ett loftal öfver
Ankarström», svarade hon bittert.
Dylika rykten och smädelser kunde icke annat än gå
Armfelt till sinnes. Men visserligen var det icke endast de personliga
obehag, han erfor, som vållade bitterheten hos den förr så
lefnadsglade och handlingskraftige mannen. Hans vänners öde
grämde honom djupt, och han var orolig för alla nyheter från
Sverige [1]. Med djup bedröfvelse mottog han underrättelse, huru
konung Gustafs minne i tal och i handling nedsattes, och att
det nästan ansågs som ett brott att hafva stått i nära förhållande
till honom. »Det är nog mycket begärdt», skref Gustafs trogne
vän Franc till Armfelt om konungamordet, »att man skall komma
ihåg en liten accident, timad för hela sju månader sedan. Också
har man ej att göra den förebråelsen åt många; ty om den lilla
händelsen hade tilldragit sig 1692, så kunde han ej vara mindre
ihågkommen än den det nu är, så i tal som i skrift» [2]. Den
periodiska press, som under den nya tryckfriheten blomstrade,
hade endast loftal för den nya styrelsen — »ett rättvisans tempel,
hette det i en tidning, vid hvars altare på högra sidan
sanningens fackla upplyser med en helig låga, och hoppet på den
venstra visar eder en uppgående sol». I jämförelse därmed
erinrades om den tid, då »orättfärdigheten skyldes under purpurns
glans, och klagan tystades med dessa mäktiga ord: konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
