- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
62

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätter sig i marsch i morgon, och kl. 2 i morgon bittida skall
jag vara till häst.’ Jag sade honom, huru gärna jag skulle ha
velat tåga under hans fanor, om mina blessyrer tillåtit det.
Konungen svarade härpå i smickrande och förbindliga ordalag och
tillade: När er hälsa blir återställd, så kom och hälsa på mig!
— Jag svarade: Jag hoppas, att det måtte bli i Paris. — Gud
gifve det! utropade han; åtminstone skall jag göra därför allt
hvad på mig ankommer. — Jag lemnade konungen, och han
ropade själf på en kammartjenare, för att lysa mig i korridoren».

Då Armfelt efter sitt besök hos konungen skulle begifva
sig tillbaka till Trier — klockan var då 11 på aftonen —
träffade han en officer i preussiska generalstaben, en baron d’Albedyhl,
som varit i Sverige. Denne öfvertalade honom att, då arméen
följande morgon bröte upp, inställa sig i högqvarteret och
såsom åskådare i konungens svit följa marschen några mil.
Armfelt trodde, att denna uppmaning gjordes på grund af uppdrag
från högre ort: förslaget föll honom i smaken och mottogs med
tacksamhet. — Tiden var så långt framskriden, att någon
uppvaktning hos arméens generalissimus, hertigen af Braunschweig,
icke kunde komma i fråga. Armfelt återvände till Trier, skref
ett långt bref om sitt samtal med konung Fredrik Vilhelm II
till den unge konung Gustaf Adolf, och var efter ett par
timmar ånyo i nattens mörker på väg till högqvarteret, hvarifrån
man skickat hästar honom och hans följeslagare, den unge
Armfelt och major von Hess, till mötes.

»Det var så mörkt, fortsätter Armfelt, att om icke en
husar, som medfört hästarna, ridit framför mig, jag omöjligen
skulle hafva hittat vägen. Då jag kom fram till konungens
högqvarter, funnos där endast några af betjeningen och bagaget.
Konungen hade nyss rest, sade man. Jag måste således skynda
mig för att hinna fram till honom, och detta midt i ett läger,
som jag alldeles icke kände och hvarest jag icke kunde urskilja
någonting utom några eldar på afstånd. Vi redo åstad på den
stora landsvägen, som förde till en bro öfver Mosel, då plötsligt
en mängd ryttare kommo oss till mötes, och en af dem ropade:
werda? Husaren, som red förut, svarade något, och jag
påskyndade af nyfikenhet min häst. En slump gjorde, att jag
plötsligt befann mig ansigte mot ansigte med hertigen af
Braunschweig. Han lät mig förstå, med all den höflighet, hvaraf han
var mäktig, att han var förvånad att midt i en armé, som han
kommenderade, träffa en främmande officer af generals rang,
som icke en gång låtit honom veta, att han ärnade komma dit.
Jag insåg nog, att jag i hans ögon måste synas hafva uppfört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free