Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare tid en af Sveriges utmärktaste diplomater, tillhörde nu dem,
som voro missnöjda med den Reuterholmska styrelsen, och yttrade
sig i den brefväxling med Armfelt, som följde på detta
sammanträffande, på ett sätt, som visade att den gamla vänskapen nu
understöddes af gemensamhet i åsigter.
Armfelt presenterades vid det Oraniska hofvet och
mottogs med mycken utmärkelse. Arfståthållaren skyndade att fråga
Armfelt: »Huru kommer det sig, att man är så noggrann i att
uppfylla den aflidne konungens önskan med afseende på de
mot honom sammansvurna, då man föraktade hans sista vilja
med afseende på hans trognaste vän? Det var ju en timma före
sin död, som han undertecknade er öfverståthållarefullmakt». —
Jag blef något förlägen öfver denna fråga, skrifver Armfelt, men
föredrog att ge ett skämtsamt svar i stället för ett allvarligt
och kinkigt, och svarade: Det är därföre, att man har bättre
öron än ögon. Häråt skrattades mycket, och det blef ej vidare
tal därom» [1].
Arfståthållaren, den i Nederländernas historia föga berömde
Vilhelm V af Oranien, som ej långt därefter skulle tillhöra
antalet af de furstar, hvilka revolutionen jagat i landsflykt, gjorde
på Armfelt intrycket af att vara en man, som icke saknade
kunskaper och begåfning, men var obeslutsam och nu hemfallen åt
en sömnsjuka, som antydde att hans kraft var bruten. Om denna
egendomliga sjukdom har Armfelt antecknat följande anekdot:
»Jag hade visserligen hört sägas, att han rätt ofta helt plötsligt
insomnade, men jag skulle aldrig ha föreställt mig att något
sådant kunde inträffa, som hände en gång, då jag satt bredvid
honom vid spelbordet hos den engelske ambassadören. Vi
språkade, och jag hann knappast vända hufvudet mot hans
sonhustru, som satt på andra sidan, innan han insomnat, så att han
snarkade. Jag blef högst förvånad; men de öfriga personerna i
sällskapet blefvo icke alls öfverraskade och sade, att en qvart
brukade vara tillräcklig för hans slummer, och att man kunde
fortsätta spelet och hoppa öfver honom vid gifningarna, till dess
han vaknade. Inom en qvart vaknade också Hans Höghet och
egnade sig åt oss hela den återstående aftonen». — »Hans gemål,
fortsätter Armfelt, är i motsats till honom mycket vaken, mycket
stolt och mycket svag för sin värdighet. Hon är föga omtyckt
och var delvis orsaken till de oroligheter, som några är förut egt
rum i Holland».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
