Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag ville invänta posten från Hamburg och återkomsten
af en kurir, som jag skickat till Aachen, och lemnade därföre
icke Bryssel förr än den 10 på morgonen [1]. Hvad som rågade
måttet af de olyckliga flyktande emigranternas olycka, var den
ovärdiga och barbariska behandling, som de rönte af de
revolutionerade innevånarna i Brabant. Dessa uslingar nöjde sig icke
med att göra narr af och förolämpa de olyckliga flyktingarna;
de gingo ända därhän att stena åtskilliga till döds. Jag var
själf vittne till en dylik scen i Louvain; i Antwerpen blefvo flere
emigranter plundrade och illa misshandlade. Själfva hertigen af
Bourbon, som kommit från Liège för att erbjuda ärkehertiginnan
sina tjenster, undgick endast genom ett par minuters försprång
en skymf, som några illasinnade tillärnat honom midt på stora
landsvägen vid hans återresa. — Då jag reste med egna hästar,
måste jag fara långsammare än om jag haft posthästar, och jag
var därigenom mera utsatt för otidigheter af denna pöbel, som
då den kände, att dess beskyddare voro i närheten, visade sig
sådan den var. Vare sig nu emellertid att den första hettan
lugnat sig, eller kanske snarare att mina betjenter, hvilka alla
voro väl beväpnade, ingåfvo en viss respekt för ögonblicket; jag
erfor icke af dem något af det öfvervåld, som de tilläto sig
mot andra».
»Midt ibland de bedröfligaste tilldragelser stöter man
någon gång på saker, som genom sin sällsamhet skulle kunna gifva
en viss anstrykning af munterhet åt uppträdet, om man icke
kände hjärtat fyllas af smärta vid åsynen af de olyckliga, som
äro offren. Jag påminner mig, att jag emellan Tirlemont och
Tongres bland andra olyckliga, som släpade sig fram på
landsvägen och för hvilka jag icke just kunde göra något, träffade
på en gammal markisinna, som gick till fots, uppskörtad, med
en liten hund på armen och i handen en bur med en
papegoja. Jag var till häst och kunde endast erbjuda mig att dela
hennes börda genom att antingen hålla hunden eller papegojan.
»Nej, min herre, svarade hon, vi äro oskiljaktiga. Den som
tager dem, får taga mig med; jag skiljer mig icke från dem för
100 louisdorer». — Dessa båda djur måtte vara Er mycket kära
under er olycka, sade jag, och deras sällskap måtte göra Er
mycken glädje, eftersom Ni med så mycket besvär släpar dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
