- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
80

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med Er. — »Ja, svarade hon häftigt, i synnerhet då man
nästan icke längre i världen träffar något annat godt än
djuren». Jag såg att markisinnan var vid ett bistert lynne och
lemnade henne, innan hon fick tid att göra flera reflexioner i
samma syfte. Olyckan gör människor bittra, däri ligger
ingenting öfverraskande; men att denna gamla dam, som saknade
tak öfver hufvudet, utsatte sig för att omkomma af trötthet
och hunger af kärlek till sin hund och papegoja, var i sanning
förvånansvärdt».

Resan tillbaka till Aachen, hvarifrån den långa färden till
Italien skulle anträdas, var under dessa förhållanden ingen
lustresa. Då Armfelt omsider anlände till Aachen, fann han där
knappast mindre förvirring och förskräckelse än i Belgien. »Ack,
min Gud, skrifver han till sin hustru, hvad här är för jämmer
och elände! Det kan ingen tro och ingen penna med sanning
beskrifva. Uselheten går öfver all idé. De förnämsta fransyska
fruar, som egt flera millioner, hafva ej att äta själfva eller att
gifva en bit bröd åt sina små ungar, sedan de sålt utaf sig allt,
utom det de bära på kroppen» [1]. Alla, som hade någon
utväg att komma ifrån det farliga grannskapet af belgiska
gränsen, skyndade därifrån, och Armfelt fann sina vänner från sin
föregående vistelse stadda i uppbrott. Faran ansågs
öfverhängande; Armfelt sökte lugna sina uppskrämda väninnor, men
förgäfves, ty, anmärker han, »ingenting är så smittosamt som
fruktan».

Tillfälle erbjöd sig emellertid att på färden genom
Tyskland, hvars vägar under vintertiden gjorde en resa högst
mödosam och långvarig, erhålla ett angenämt sällskap. I Aachen
hade Armfelt, utom med de franska emigranterna, gjort nära
bekantskap med en rysk furst Menschikoff och med damer,
tillhörande hans familj, hans gemål, född Galitzin, hans nièce,
furstinnan Helène Menschikoff, och grefvinnan Scherbinin. Innan
Armfelt var färdig att efter sin återkomst ånyo begifva sig från
Aachen, flyktade denna krets till Düsseldorf. »Dessa ryska
damer, säger Armfelt, hade väsentligt bidragit att göra vistelsen
i Aachen angenäm: för att med få ord göra deras porträtt,
må det vara tillräckligt att säga, att dessa damer från den
yttersta norden i intet afseende kunde misspryda en samling af
hvad Frankrike egde älskvärdast, skönast och mest bildadt».
En annan samtida, baron Fr. Nolcken, som i Wien någon tid


[1] D. 15 Nov. 1792.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free