- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
81

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter såg familjen Menschikoff i Armfelts sällskap, beskrifver på
följande sätt dessa damer: »Furstinnan Menschikoff är
förtjusande, högst älskvärd och mild; hon sjunger som en näktergal.
Niècen, furstinnan Helène, skulle visserligen icke hvarken kunna
gifva anledning till ett nytt trojanskt krig eller till ett episkt
poem, men gör likväl mycket buller af sig; hon är i högsta grad
munter». Han tillägger: »Armfelt gjorde sin cour för den äldre
af furstinnorna och han tycktes icke blifva ogint behandlad» [1].
Nolckens iakttagelse var riktig: mellan Armfelt och den äldre
furstinnan Menschikoff uppstod under resan till Italien ett
ömmare förhållande; och hon kom på väsentligt sätt att ingripa i
hans historia.

Under sin vistelse i Aachen hade Armfelt äfven gjort
bekantskap med tvenne emigrerade franska abbéer, Bonneval och
d’Héral, båda män af kunskaper och begåfning, hvilka varit
medlemmar af den första franska nationalförsamlingen. Den
sistnämnde hade titeln af »grand-vicaire de Bordeaux» och hade
mäktiga gynnare. Han åtnjöt en pension från de franska prinsarna
och hoppades att genom baron Breteuils bemedling, så snart
sakerna tagit en gynnsammare vändning, erhålla franska
beskickningen i Genua. Redan under Armfelts första vistelse i Aachen
hade fråga väckts, att d’Héral skulle i hans sällskap resa till
Italien. Resplanen öfverensstämde med d’Hérals förslag och egna
framtidsförhoppningar, och mannen förklarade för Armfelt, att
han vore »touché d’abord de la beauté de votre âme, de votre
projet, et du ciel, sous lequel vous allez vivre». Efter återkomsten
från Bryssel fann emellertid Armfelt d’Hérals
framtidsförhoppningar krossade, hans inkomster reducerade till intet; och
den blifvande franske ministern i Genua var tacksam att på
grefvinnan d’Escars’ förord få åtfölja Sveriges minister därstädes


[1] Nolcken till Stenbock 6/2 1793 (Eriksb. ark.). Äfven Piranesi, som
i Rom såg furstinnan Cathérine Menschikoff, beskref henne såsom «bella di
viso, d’un carattere grandioso, biancha, non molto alta, giusta« (P. till
Reuterh. 31/l0 1793). Piranesi ansåg henne dock äldre än hon var: han förmodar
att hennes ålder var 35 år; hon var dock endast 27. Fursten, hennes gemål,
var giktbruten och svag: «un malanno peccatore, faccia di Olandese«,
skrifver Piranesi. Därjämte skildras han såsom synnerligen stark hushållare. —
En mängd bref från furstinnan Menschikoff finnes i behåll, dels från 1793
(nu i R. A.) dels från senare tid (i Armfeltska arkivet), visande arten af
hennes och Armfelts förbindelse, hvilken för samtiden tyckes hafva varit
allmänt känd. Äfven hennes nièce, på skämt kallad «Céliante« och föga älskad
af sin nära jämnåriga tant, synes för någon tid hafva med svartsjuka sett
Armfelts förbindelse med henne. — Furst Menschikoff kallas i brefväxlingen
«hospodaren« och förefaller som en typ för 1700-talets bedragna äkta män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free