Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss, för att vänja mig som svensk att tåla vår nuvarande
förnedring»! [1].
*
Den 17 Febr. lemnade Armfelt Wien, åtföljd af abbé d’Héral
och Vignes samt en ung svensk baron G. Klingspor, men denna
gång utan sitt ryska sällskap. Han återsåg, dock ett par
månader senare familjen Menschikoff i Italien. Öfver Triest begaf
han sig till Venedig; han borde såsom Sveriges minister där
aflemna sitt kreditiv hos republikens doge. Hans afsigt var dock
ingalunda att där uppehålla sig, och någon diplomatisk
verksamhet för en svensk minister erbjöd sig lika litet på denna plats
som i Rom, Florens och Neapel, dit Armfelt äfven medförde
kreditivbref. Något annorlunda var förhållandet i Genua,
hvarest han äfven var ackrediterad på grund af Sveriges
penningtransaktioner med de genuesiska bankirhusen. — Armfelts
installation såsom minister i Venedig skedde utan synnerlig
ceremoni. »Den egde rum, skrifver han, utan att jag behöfde lemna
min bostad. Jag fick af svenske konsuln Bovo veta, att det
endast behöfdes att skrifva till dogen och den höga republiken för
att tillkännagifva min ankomst och bifoga afskrift af
kreditivbrefvet. Jag gjorde så, och man skickade till mig en herre i
ämbetsdrägt med en stor peruk för att mottaga originalet och
göra några komplimenter. Sedan vi språkat en halftimme, ätit
glacer och intagit förfriskningar, följde jag honom ut till trappan
— och sedan var jag minister i Venedig». Svenske konsuln
därstädes Bovo har i ett bref till Armfelt på ett smickrande sätt
omtalat det intryck, Armfelts uppträdande gjort hos republikens
styrelse. Den skrift, han lemnat jämte sitt kreditiv, hade, säger
Bovo, blifvit »extremamente lodata».
[1] Grefvinnan Armfelts svar på dessa dystra utgjutelser kan icke annat
än öka aktningen för hennes ädla hjärta och sunda omdöme. Hon skrifver:
«Fais tout ce qui dépend de toi pour dissiper tes noires idées ... Tu nous
es nécessaire par mille raisons. Ne t’abandonne pas à ta mélancolie; tes
chagrins sont cruels, mon ami, je dirai plus, ils sont justes; mais ils ne seront
pas éternels. Un jour viendra, où tu pourras jouir en paix du fruit de tes
peines et travaux. Je veux te consoler, je voudrais te dire que le danger
n’est pas si grand que tu te l’imagines; mais tu vois sans doute mieux que
moi. Cependant, souviens-toi que l’on voit plus noir de loin que de près,
que des mensonges se répandent toujours et empirent tout: tâchez donc, mon
bon et tendre ami, de ne pas tant t’affecter! Je t’en conjure. Sois, s’il se
peut, plus tranquille, et ne laisse pas ton imagination faire tant de
chimères! Que l’espérance revienne dans ton coeur! Pumpej t’en supplie«. (18/3
1793. Reut. Papp., R. A.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0111.html
