- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
125

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af December skrifver han till sin hustru: »Jag har länge tvekat
om en viss åtgärd; jag kommer kanske ytterligare att tveka,
men jag måste till slut afgöra saken.» Han tillägger: »Utom
Ryssland finnes intet land, som ej snart har konvulsioner att
förvänta i större eller mindre grad. Italien börjar nu, och jag
ser mig i perspektiv flyktande från den ena staden till den
andra». Med de hemliga politiska planerna, som i Dresden och
Wien togo bestämdare form, följde äfven uttalanden om önskan
att finna en fristad i Ryssland, så vida sakernas skick ej kunde
ändras i Sverige. [1] »Från den stunden, skref Armfelt från Wien
till kejsarinnan Katarina II, då äfven det passiva bibehållandet
af hvilken beställning som helst skulle synas innebära ett
samtycke från min sida till mitt lands olyckor och vanära, skall jag
skynda att skilja mig från allt och bönfalla hos E. Kejs. Maj:t
att låta mig finna en fristad uti dess stater.» [2] Han hoppades,
enligt bref till sin hustru, att genom denna formliga anhållan
hafva så arrangerat, att han och hans familj blefve skadeslösa
mot »persekutionen.» [3] Först i Juni 1793 erhöll Armfelt i
Florens kejsarinnans svar, hvari hon, i försigtiga men förbindliga
ordalag, uttryckte sin förhoppning att ingenting skulle tvinga
honom att lemna sitt lands tjenst; men försäkrade att, om hans
öden förde honom till Ryssland, han där skulle finna ett
mottagande, som skulle ytterligare bekräfta hennes gynnsamma
tänkesätt om honom [4]. Kejarinnans sändebud i Wien Rasumowski
öfversände detta bref och meddelade ytterligare å hennes vägnar,
att hon med nöje förnummit Armfelts planer och vid tillfälle
skulle begagna sig af hans nit för hennes person och intressen.
Han berättade äfven, att hon ålagt honom att underhålla en jämn
brefväxling med Armfelt, samt uttryckte hennes missnöje med
förhållandena i Sverige: kejsarinnan hade dock vidtagit åtgärder
för att förebygga den dåliga regeringens följder [5].


[1] Från Dresden uppmanade han sin hustru att för Stackelberg
framställa familjen Armfelts ekonomiska svårigheter och möjligheten att han funne
sig nödsakad att lemna sin beskickning. Stackelberg skulle därigenom
förmås att kraftigt understödja Armfelts ansökan i Ryssland (31/12 1792). Ett
liknande uppdrag erhöll fröken Rudenschöld, som dock förklarade, att
Stackelberg på grund af Armfelts kostsamma resa och praktälskande uppträdande
icke ville tro, att han befunne sig i penningförlägenhet. Se Rudenschölds
bref till Armfelt 27/6 1793, tryckt i Utdrag ur de hufvudsakligaste handlingar
etc. sid. 23.
[2] Svea Hofrätts protokoll i Armfeltska högmålet, s. 587.
[3] Från Triest 25/2 1793.
[4] Brefvet är tr. i Hist Tidskrift 1883, s. 22.
[5] R. t. Armf. 24/6 1793 (R. A.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/32/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free