Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Capua, hvarest Armfelt uppehöll sig en dag på
vägen till Neapel — han lemnade Rom den 22 Oktober —
afsände han ett vidlyftigt svar på rikskanslerens stränga
skrifvelse [1]. Han följde däri prima regula juris: nega. Han bestred
helt kategoriskt, att han haft någon del i Prospectus »och än
mindre i dess kringspridning», eller att han i Dresden och Wien
sökt tryckare, förläggare och försäljare, eller att något sådant
arbete öfverhufvud vore tryckt i Italien. Däremot redogör han
vidlyftigt för sitt tillärnade stora arbete öfver Gustaf III, hvilket
delvis skulle vara utarbetadt och hvartill materialier i stor mängd
förefunnes i egenhändiga uppsatser och bref af Gustaf III. Han
lofvar dock, att icke, så länge han vore i rikets tjenst,
offentliggöra några af honom samlade eller författade papper. Om
hertigen-regenten yttrar han sig i vördnadsfulla ordalag, ehuru
han erinrar, att H. K. H. ej »velat sätta hans tacksamhet på
hårda prof», samt tillägger med anledning af beskyllningen i
Sparres bref, att han »fläckat medborgares ära», att han aldrig
skulle kunna »våga bland deras antal räkna dem, som sträfvat
efter tronens fall eller den regerandes lif». Han erinrar
hertigen, såsom bevis att han ej varit en »regeringssjuk eller
högmodig undersåte», om den brydsamma »deliberationen i
sammetsrummet strax efter sedan salig konungens kodicill och testamente
voro upplästa», och slutar med att, såsom vanligt, betyga sina
monarkiska grundsatser, för hvilka han ansåg sig hafva blifvit
förföljd, därföre att de stodo i strid mot de herskande
frihetsidéerna. »Måtte jag få öfverlefva den dag, då H. K. H. vunne
den öfvertygelsen, att jag anser dess, konungens och rikets
intressen och välgång som gemensamma och oskiljaktiga, samt att
jag utan regeringssjuka och ärelystnad är färdig att för dem
uppoffra mitt lif, min välfärd och alla de efemera fördelar, som af
ett annat tänkesätt nu för tiden tillflutit dem, som omkullkastat
en af Europas största monarkier».
Anmärkningsvärdt är, att Armfelt i denna skrifvelse, på
samma gång som han nekar sin delaktighet i »Prospectus» —
denna osannfärdiga uppgift ansåg han förmodligen berättigad
såsom själfförsvar — söker att leda vederbörande på villospår med
afseende på det tilltänkta stora historiska arbetet, och att han
i samma syfte, såsom vi nyss sett, äfven yttrat sig till Piranesi.
Antagligen var hans afsigt att injaga en hälsosam förskräckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
