Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos sina förföljare genom att låta dem förstå, att han i de
hemliga aktstycken, han sade sig hafva samlat, egde i sina händer
farliga vapen. Partitidens korruptionsväsen var en skamfläck,
som många af samtidens offentliga män eller deras anförvandter
egde giltig anledning att söka dölja; och det var sannolikt, att
konung Gustafs bref och papper i Armfelts ego vore
komprometterande för dem, som nu sutto vid styret. — Piranesi fann
genast, att detta arbete skulle blifva en »libro scandaloso», och
riktade all sin uppmärksamhet på att utforska hvar dess handskrift
befunne sig; och förmyndareregeringens ifver att komma i
besittning af Armfelts papper torde, såsom redan nämndt är, minst
lika mycket hafva föranledts af önskan att hindra gamla
synders uppenbarande, som af dess föregifna fruktan för hans
hemliga stämplingar. Armfelts krigslist förfelade sålunda sin afsigt:
spioneriet och förföljelsen endast ökades, och han själf fick bittert
lida för sin falska uppgift.
I fråga om »Prospectus» bibehöll Armfelt äfven inför sina
närmaste vänner i Sverige en viss hemlighetsfullhet. Till Franc
skref han, att denna skrift vore honom endast så till vida
bekant, »att den skulle innehålla ett beröm för salig kungen och
en sortie mot alla factieux, novateurer, assassiner och galningar
i all genre». Icke ens fröken Rudenschöld fick klart besked
angående Armfelts förhållande till denna skrift. Ryktet därom hade
väckt hennes nyfikenhet, och sedan några exemplar kommit till
Sverige på hösten 1793, var den ofta på tal i Armfelts
brefväxling. Han lät sin väninna endast veta, att denna skrift icke vore
densamma, som hon renskrifvit före hans afresa från Sverige [1]:
«möjligen hade någon illasinnad däraf gjort en förfalskning, som
han ej ville kännas vid». För öfrigt hemställde han om
»Prospectus» verkligen kunde anses som en »smädeskrift mot hertigen
eller mot någon annan, som ej i sitt innersta känner
samvetsförebråelser öfver att hafva medverkat till Gustaf III:s mord».
Med nöje citerade han i ett annat bref ett yttrande af påfven
med anledning af svenska regeringens spaningar efter denna
förgripliga skrift: »I Sverige frukta de nu lefvande att man talar
om de döda, därföre att dessa hafva mer lif än de själfva».
Men om Armfelt röjde en oväntad försigtighet i fråga om
»Prospectus» och om han i brefven till sina förtrogna efter den
öppna brytningen med de styrande oftare än förr försäkrade om
sina lojala tänkesätt mot hertigen, så voro Reuterholm och Sparre
fortfarande föremål för hans hänsynslösa och bittra skämt. »Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
