Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1793 genom sin hustru en formlig förklaring, huruvida konungen
vore missnöjd med honom. Till svar erhöll han följande
kyliga försäkran: »Jag ber Armfelt alltid vara öfvertygad om min
vänskap: dess kärlek och tillgifvenhet kunna ej annat än
uppväcka hos mig tacksamhet däröfver.» [1] Genom Gyldenstolpe
erhöll Armfelt i Juli s. å. en vänlig helsning. »Han är ännu för
uppriktig för att glömma sina vänner, skrifver guvernören. Om
någon skymning visar sig ibland, så klarnar det väl opp igen». [2]
Det märktes likväl nogsamt, innan många månader
förflutit efter Armfelts afresa, att Gustaf III:s förtrogne icke längre
var den misstrogne och förbehållsamme Gustaf IV Adolfs, och
att de förhoppningar, som Armfelt byggt på dennes
tillgifvenhet för att återvinna sin forna ställning, hade föga utsigt att
förverkligas.
Grefve Gyldenstolpe, konungens guvernör, liksom Armfelt
en af Gustaf III:s vänner, en i grunden hederlig och rättsinnad
man, tillhörde äfven genom sin ställning på sitt sätt Armfelts
hemliga korrespondenter, ehuru förtroendet tidigt grumlades, och
ehuru brefväxlingen äfven i sina yttre former ej eger
förtrolighetens karaktär. Han var ej rätte mannen att invigas i hemliga
politiska planer; hans kraft, som aldrig varit synnerligen stor,
var nu bruten, till en del genom ymnigt njutande af Bacchi
håfvor; han kände sig under Reuterholms styrelse bevakad och
misstrodd. »Hur i all världen skola vi bära oss åt med den
stackaren Gyldenstolpe och hans butelj?» — utbrister Armfelt i
ett bref [3]. Hans ofvan omtalta förhållande till Armfelts och
Gustaf Adolfs brefväxling hade icke sin grund i politisk
meningsskiljaktighet med den förre, utan i medvetandet, att så väl
kungen som »son premier surveillant» vore i högsta grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
