- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
160

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1793 genom sin hustru en formlig förklaring, huruvida konungen
vore missnöjd med honom. Till svar erhöll han följande
kyliga försäkran: »Jag ber Armfelt alltid vara öfvertygad om min
vänskap: dess kärlek och tillgifvenhet kunna ej annat än
uppväcka hos mig tacksamhet däröfver.» [1] Genom Gyldenstolpe
erhöll Armfelt i Juli s. å. en vänlig helsning. »Han är ännu för
uppriktig för att glömma sina vänner, skrifver guvernören. Om
någon skymning visar sig ibland, så klarnar det väl opp igen». [2]

Det märktes likväl nogsamt, innan många månader
förflutit efter Armfelts afresa, att Gustaf III:s förtrogne icke längre
var den misstrogne och förbehållsamme Gustaf IV Adolfs, och
att de förhoppningar, som Armfelt byggt på dennes
tillgifvenhet för att återvinna sin forna ställning, hade föga utsigt att
förverkligas.

Grefve Gyldenstolpe, konungens guvernör, liksom Armfelt
en af Gustaf III:s vänner, en i grunden hederlig och rättsinnad
man, tillhörde äfven genom sin ställning på sitt sätt Armfelts
hemliga korrespondenter, ehuru förtroendet tidigt grumlades, och
ehuru brefväxlingen äfven i sina yttre former ej eger
förtrolighetens karaktär. Han var ej rätte mannen att invigas i hemliga
politiska planer; hans kraft, som aldrig varit synnerligen stor,
var nu bruten, till en del genom ymnigt njutande af Bacchi
håfvor; han kände sig under Reuterholms styrelse bevakad och
misstrodd. »Hur i all världen skola vi bära oss åt med den
stackaren Gyldenstolpe och hans butelj?» — utbrister Armfelt i
ett bref [3]. Hans ofvan omtalta förhållande till Armfelts och
Gustaf Adolfs brefväxling hade icke sin grund i politisk
meningsskiljaktighet med den förre, utan i medvetandet, att så väl
kungen som »son premier surveillant» vore i högsta grad


[1] I bref till Gyldenstolpe 24/9 1793 yttrar Armfelt om detta bref, att
det «icke i hvad mening som helst var af någon betydelse. Han bemöter
mig däri med en köld, på hvilken han där och hvar synes göra något våld,
och för öfrigt samma stil som dess far, då han var tvungen svara en person,
hvilken han alldeles icke ville säga något. Jag är skyldig Ers Excellens
denna sanning, tillägger han, men önskar det konungen måtte vara försäkrad,
att jag är rätt tillfredsställd med dess bref«. (Utdr. ur de hufvudsakl.
handl. etc., s. 68.) Till grefvinnan Armfelt, som kort före sin afresa till
Italien på våren 1793 begärt konungens uppriktiga svar om hans stämning mot
hennes make, hade Gustaf Adolf samtidigt skrifvit: «Den tillgifvenhet, Er
man alltid visat min salig far, har jag äfven tyckt honom visa mig; då vore
det otacksamt, om jag ej älskade honom tillbakars« — Äfven fröken
Rudenschöld bad Gyldenstolpe utforska konungens stämning mot Armfelt och mana
godt för honom. (Svea Hofr. protokoll, s. 407.)
[2] Gyldenstolpe till Armfelt 3/7 1793 (R. A.).
[3] Till fröken Rudenschöld 28/10 1792 (R. A.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free