- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
163

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åt de misstankar om Francs delaktighet i några hemliga
förehafvanden, som man så gärna ville se bekräftade. Att han
varnat Armfelt för oförsigtighet i sin brefväxling och vid
förvarandet af sina papper, samt att han för Armfelts räkning missbrukat
sin fribrefsrätt — det var det enda, som kunde läggas Franc
till last. Mot det omsorgsfulla valet af ordasätt i hans bref
strandade alla försök att finna sak med den gamle diplomaten.
»Gardez les deux b, skref alltid riksrådet Löwenhielm till sin son
Fredrik», heter det i ett af Franc’s bref. »Med les deux b»
ville han beteckna la bouche et la bourse. Som jag kan vara
Hr. Barons far — att icke säga farfar — så kan det förlåtas, om
jag grälar litet med min son.» — Varningen till Armfelt var
fåfäng, men Franc själf hade den för ögonen. Hans hundra bref,
af hvilka 62 lades fram för hans domare, vederlade Richelieus
bekanta, af en annan bland Armfelts korrespondenter citerade
uttryck, »att några rader af en persons hand öfver hvad ämne
som helst vore tillräckliga för att därpå grunda en anklagelse
och en dödsdom». Att en sådan man icke lät sig komma till
last uraktlåtenheten att förstöra de af honom mottagna bref,
som han ansåg på ett eller annat sätt vådliga, behöfver
knappast nämnas.

Om Franc sålunda icke kunde beträdas med att hafva haft
Armfelts förtroende om några hemliga planer, så var detta
däremot så mycket mer fallet med tvenne andra personer, hvilka
framför andra voro Armfelts egentliga hemliga korrespondenter,
och på hvilkas medverkan för sina förslag han ansåg sig kunna
räkna. Det var kongl. sekreteraren Albert Ehrenström och
fröken Malin Rudenschöld.

Med Ehrenström hade Armfelt brefväxlat under finska
kriget, då denne befann sig i konungens omedelbara närhet och
kunde gifva nyheter från högqvarteret och om konungens
person; med fröken Rudenschöld hade Armfelt växlat en nästan
otalig mängd bref och biljetter under tiden för deras lånvariga
förbindelse. Han kände den förstnämnde såsom en man med
skarpt förstånd och vaken iakttagelsegåfva, som med skicklighet
förstod att föra sin penna; därjämte såsom en af dem, som med
den varmaste hängifvenhet voro fästade vid konung Gustafs
minne. Skulle något uträttas i Sverige till förändring af de
bestående förhållandena, så var Ehrenström mer än de flesta danad
att verka i hemlighet: han var en förslagen man, med i Gustafs
tjenst förvärfvad erfarenhet i politiska, äfven hemliga värf. Under
ett kallt och tillbakadraget väsen dolde han en liflig förbittring
mot dem, som efter konungamordet beherskade Sverige; sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free