- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
164

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gammalt hyste han särskildt personlig ovilja mot Reuterholm.
Ehrenström hade under förmyndareregeringen själfmant lemnat
sin tjänst i utrikeskabinettet och lefde nu såsom tjenstfri med en
liten pension på sin egendom Djurö i Stockholms skärgård, men
stod i förbindelse med åtskilliga af Armfelts vänner i Stockholm,
hvilka han icke sällan besökte. Hela antalet af de bref, som han
under åren 1792 och 1793 sände Armfelt, var 40, af hvilka dock
endast 26 föllo i orätta händer. Deras innehåll var nästan
uteslutande politiskt och erbjöd rikt material för dem som ville
komma hemliga stämplingar på spåren.

Fröken Rudenschöld, som för Armfelt redan offrat allt,
hyste för honom fortfarande den blindaste tillgifvenhet och fann
sin lycka i att kunna tjena honom. Hon lemnade postdagligen
underrättelser från Sverige ej blott om sina enskilda
angelägenheter, utan äfven om de offentliga, samt var outtröttlig i att
utföra Armfelts uppdrag. Icke mindre än 148 bref, af hvilka 73
blefvo bevisningsmaterial mot henne och Armfelt, finnas i behåll
från den tid af ej fullt halftannat är, hvarom nu är fråga. Såsom
naturligt var, spelade dock de enskilda förhållandena i hennes
bref en väsentlig rol: det var lika mycket en »correspondance
amoureuse» i tidens stil, som en politisk brefväxling [1]. Fröken
Rudenschöld var så långt ifrån att betrakta det såsom sin
hufvuduppgift att i Sverige bevaka politiska intressen och göra tjenst
såsom Armfelts kunskapare, att hon i stället i de flesta af sina
bref från början af denna tid ifrigt sysselsatte sig med planen att
lemna fäderneslandet och uppsöka sin älskare i främmande land [2].


[1] «Que m’importe le bien public? skrifver hon i Augusti 1792. Je
n’ai jamais aspiré qu’au bonheur d’être constamment ton amante.«
[2] Fantastiska och öfverspända voro de förslag, som hon i detta
afseende framställde. Än ville hon följa honom på hans resor under namn af
hans kusin, hans syster, t. o. m. hans tjenarinna (Rud. till Armfelt 22/7 1792);
än väckte hon förslag att begifva sig till England i sällskap med engelske
ministern Liston, för att där sammanträffa med Armfelt — vi minnas att fråga
var, att han från Holland skulle begifva sig dit på hösten 1792. «Nouvelle
Angélique, utropar hon (19/8 1792), je veux courir par monts et par eaux pour
suivre tes traces«, och hennes förhoppningar gingo någon gång ut på, att
Armfelt, såsom minister i Italien, skulle kunna skaffa henne anställning
såsom hoffröken vid hofvet i Neapel. I sitt svar (23/9) uttalade Armfelt den
åsigt att detta lätt nog kunde låta sig göra, om hon endast hade «quelque
simulacre de mari«, och en sådan kunde nog skaffas i Tyskland(!). Förslag
framställdes i samma bref, att fröken Rudenschöld skulle hos Sofia
Albertina begära att få begifva sig till Quedlinburg, för att undgå hertigens
kärleksförföljelser (8/9). Slutligen stadgade sig dessa planer därhän, att hon
skulle bosätta sig i Schweiz, hvarest hon kunde hoppas att då och då få
mottaga besök af Armfelt. Medel till inköp af en liten egendom där skulle
anskaffas genom att i utbyte mot den pension, som hon uppbar efter Gustaf
III, förvärfva brukningsrätten af kronojord, för hvilken rättighet hon
sedermera skulle erhålla en afträdessumma. Underhandlingar härom pågingo länge
mellan henne och hertigen, och vidlyftiga redogörelser härför lemnades i
hennes bref. Frågan om denna penningtransaktion förföll emellertid på grund
af det spända förhållandet till regenten, och därmed äfven denna
emigrationsplan. Sedermera väckte fröken Rudenschöld förslag att i den ryska
grefvinnan Diwoffs sällskap på vintern 1793 begifva sig till kontinenten och råka
Armfelt i Tyskland. Reseprojekten kulminerade genom hennes i Januari
1793 framställda förslag att i Armfelts ärenden resa — till Petersburg. Se
längre fram. — Armfelt synes icke hafva direkt afböjt dessa förslag, men
torde icke heller hafva synnerligen uppmuntrat dem. Emellertid var han så
beredd på att hans älskarinna skulle lemna Sverige, att han lät abbé d’Héral
uppsätta koncept till afskedsbref från henne till konungen och
hertigen-regenten. Det sistnämnda är en vidlyftig politisk afhandling rörande
tryckfrihetens och jakobinismens vådor i allmänhet och särskildt för Sverige;
anledningen till fröken Rudenschölds resa uppgafs vara hennes sorg öfver Sveriges
dåvarande tillstånd: «J’aime trop ma patrie et ce qu’elle a de plus précieux
et de plus vénérable pour ne pas la fuir dans une crise, qui compromet à
la fois elle et ses chefs«, heter det. — Koncepten, af d’Hérals hand med
Armfelts rättelser, hafva funnits bland den senares papper; de hafva sannolikt
aldrig blifvit afsända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/32/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free