- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
166

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen — det sades vid denna tid skämtsamt inom hofkretsen,
att hon skulle blifva hans första kärlek —, den frihet, med
hvilken hon, en för sin tid ovanligt emanciperad qvinna, rörde sig
i alla kretsar — allt detta gjorde henne dock i Armfelts ögon
framför andra lämplig, ej blott att inhemta underrättelser, utan
äfven att utföra uppdrag, som ej kunde anförtros åt någon annan
än den, på hvars tillgifvenhet han så fullkomligt kunde lita.

Hennes bref innehålla, utom hvad som är af intresse för
kännedomen af de politiska planer, hvilka omsider vållade hennes
och Armfelts ofärd, åtskilliga bidrag till tidens och de handlande
personernas karakteristik. Ett och annat bland dessa kan
förtjena att bevaras, i främsta rummet hvad som rör fröken
Rudenschölds förhållande till hertigen-regenten och hans omgifning.

Vi minnas huru den älskogskranke furstens enträgna
hyllning på hösten 1792 med stolthet blifvit afvisad, och huru
svagheten i hans karakter röjde sig så väl genom de löften med
afseende på Armfelt, hvilka han gaf dennes älskarinna, som i det
sätt, på hvilket han fogade sig i hans motståndares vilja. Man
skulle hafva trott, att hertigens svikande af sitt löfte skulle hafva
medfört en fullständig brytning å ömse sidor. Men detta blef
långt ifrån fallet. Ehuru fröken Rudenschöld alltid var färdig
med spetsiga och afvisande svar, upphörde hertigen icke under
hela året 1793 med sin efterhängsenhet, hvilken stundom tog
formen af direkta kärleksförklaringar, nästan offentliga, i hela
hofcirkelns närvaro. Fröken Rudenschöld gjorde sig i sina bref
ofta lustig öfver denna »belle passion»; hon berättar, huru
regenten brukade »passera förbi hennes fönster tre, fyra gånger om
dagen och höll på att vrida af sig halsen för att titta in»; men
också huru hon tagit sitt parti att visa en »froideur à toute
outrance» [1].

I början syntes hertigen ha försökt att vinna den stolta
skönas ynnest genom att tala väl om Armfelt. »Gud gifve»,
sade han en gång till henne, »att Armfelt velat vara min vän,
hvilket jag var den förste att bedja honom om efter salig
konungens död! Då skulle jag aldrig behöft aflägsna honom». —
»Säg snarare», blef svaret, »om E. K. H. aldrig lyssnat till
falska angifvelser, så hade Armfelt varit oskyldig i Edra ögon. —


[1] Rud. t. Armf. 5/3 3/5 12/6 13/8 1793 m. fl. (R. A.) Följande i sig själf
obetydliga anekdot är målande nog. Fröken R. berättar (26/3), att hertigen
en afton i hofkretsen satt sig vid spelbordet bredvid henne. Hon hade tur
och vann. Han sade «med en menande min: ’Medgif att jag har lyckan med
mig’. — ’Nej, jag bedyrar’, utbrast jag häftigt, ’att det endast är i boston’.
Hertigen gick sin väg, blossande af vrede«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/32/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free