Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gustavianerna sökte motverka hans, eller rättare Reuterholms
politik [1].
Gustavianerna Franc, Zibet, Aminoff, Ehrenström m. fl.
gjorde då och då sina besök hos fröken Rudenschöld, som utom
i hofcirkeln företrädesvis syntes i kretsen af de förnäma
utländingar, som vistades i Stockholm — grefve de St. Priest,
ryske ambassadören Stackelberg m. fl. Hon fick genom
gustavianerna nyheter af allmännare intresse, hvilka hon skyndade
att inberätta; men bland dem betraktade hon ej utan misstro
Ehrenström och Taube, liksom grefve Gyldenstolpe. »Hvilken
skada», skrifver hon om Ehrenström, »att en person med ett så
godt och utmärkt hufvud har ett så lumpet hjärta». Den
allmänna meningen hos samtiden om denne man torde icke hafva
väsentligt afvikit från denna uppfattning. Hon ansåg, och
kanske med rätta, att hvarken han eller Taube någonsin tillhört
Armfelts vänner, och att de i själfva verket vore föga
angelägna att se honom återvinna sin forna maktställning.
Ehrenströms försigtighet förargade henne. När han en gång
föregifvit såsom skäl att han sällan skref till Armfelt, att han ansåg
sig ej böra skada honom i hertigens ögon, då han visste att han
själf vore hertigen förhatlig, skref hon: »Liksom han skulle vara
nog farlig för att bli hatad, när man känner svagheten af hans
karakter!» Likväl varnade hon Armfelt för att bryta med
Ehrenström, därföre att denne skulle kunna missbruka hans
förtroende [2].
För öfrigt innehålla fröken Rudenschölds många bref till
Armfelt, jämte utbrott af lidelse och svartsjuka och redogörelser
för mer eller mindre förflugna enskilda framtidsplaner samt
meddelanden från hofvet och sällskapslifvet, åtskilliga ganska kloka
och väl behöfliga råd och förmaningar till lugn och
försigtighet. Hennes förhoppningar om framgången af de politiska
förehafvanden, i hvilka Armfelt gjort henne till sin förnämsta
förtrogna och för hvilka nu skall redogöras, voro ringa nog. Ej
utan medkänsla skall man läsa följande bekännelse, hemtad från
ett bref, sedan de stora planerna voro lagda åt sidan: »Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
