- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
172

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hvad skulle nu vinnas med dessa bref, och hvad var
anledningen till att Armfelt och hans vänner så ifrigt vände sina
blickar mot Ryssland? Armfelts och Ehrenströms brefväxling
under sommaren och hösten 1792 ger åtskilliga antydningar härom.
Den sistnämndes bref meddelade såsom högst sannolikt, att en
riksdag, tvärt emot föreskriften i konungens testamente, vore nära
förestående; att den adliga oppositionen från 1789, som då
hoppades komma till makten, hade för afsigt att omgifva den unge
konungen med »antirojalister» och att fira hans tronbestigning
med införandet af 1720 års regeringsform. »Triumvirerna», som
styrde hertigen, hade, enligt Ehrenströms åsigt, fullkomligt
»jakobinska» tendenser; om också den del af svenska adeln, som
ville se frihetstidens statsskick åter upplifvadt, icke gillade franska
revolutionens läror, så vore deras syften icke mindre vådliga för
sakernas gång i Sverige. »Rojalisterna» borde icke taga emot
den hand till försoning, som sträcktes dem från en del af dessa
gamla motståndare.

»I den närvarande situationen, skrifver Ehrenström i Sept.
1792, är det endast kejsarinnan, som kan ingripa. Utom hennes
personliga storsinthet och hennes tillgifvenhet för Gustaf III:s
minne, bör hennes och hennes rikes eget intresse förmå henne
att med allvar uppträda i denna angelägenhet, ty det gäller
att i födseln qväfva jakobinismen i hennes grannland. I hvarje
fall är det säkert, att våra »Jacoquins» äro högst ängsliga för
ett anfall från detta håll, och jag är öfvertygad, att endast
skymten af en allvarsam demonstration af ryska hofvet skulle
försätta dem i den yttersta förskräckelse och bestörtning» [1].
Den ryske diplomaten Diwoff, som jämte Stackelberg
representerade kejsarinnan hos förmyndareregeringen, hade till
Ehrenström yttrat, att hans herskarinna vore fast besluten att vaka
öfver upprätthållandet af Gustaf III:s testamente [2]; och det var


[1] Ehrenström 20/7, 22/8, 17/9, 23/9 1792. Bland dem af
adelsoppositionen, som nu syntes vilja göra gemensam sak med «rojalisterna«, nämnas
dock Duwall, C. De Geer. Stjerngranat, Fr. Rosen. Den förstnämnde hade
t. o. m. förklarat sitt förtroende för Toll, Lagerbring och Håkansson; De
Geer, Tolls gamle fiende, hade besökt honom, talat om Gustaf III «så som
om han vore en rojalist« och t. o. m. gillat arrestationerna 1789. —
Philipsons «Patrioten« hade väckt aristokraternas lifliga förbittring. Till
förskräckelse för jakobinismen kom hos dem äfven harmen öfver att nu mera
ingenting betyda.
[2] I en biljett, skrifven kort efter konung Gustafs död, hade
Stackelberg å sin herskarinnas vägnar bedt Armfelt skaffa honom en afskrift af
konungens testamente. (Reut. Papp. (R. A ). Det bör här nämnas, att
någon direkt politisk brefväxling mellan Stackelberg och Armfelt, sedan den
sistnämnde lemnat Sverige, icke synes hafva egt rum, att döma efter oss
tillgängliga källor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free