Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakernas läge. »Det är endast en total förändring, som kan
återgifva äran åt vårt land», skref hon i Sept. 1792. »Antingen
bör man låta dem fortsätta att göra dumheter till den grad, att
hertigen, när han fastnat i gyttjan och icke kan krafla sig upp
genom sina gunstlingars råd, öppnar ögonen och af
öfvertygelse kastar sig i våra armar, eller — — —.» [1] »Rojalisterna»
ansågo, att hon, bättre än någon annan, hos regenten kunde
bevaka deras intressen, och bestormade henne med böner att
ej afvisa den furstlige älskaren; lycksökarna i hertigens
omgifning, som förut behandlat henne såsom »une brébis galeuse»,
lågo till en tid för hennes fötter, medan de i hemlighet på allt
sätt sökte motarbeta hennes inflytande. Bland de förstnämnda
utmärkte sig i synnerhet Toll för den ifver, med hvilken han
rådde henne att låta hertigens passion komma den goda saken
tillgodo: hon borde ingifva regenten sväfvande förhoppningar
för framtiden, undvika politiska samtal, till dess hon såge honom
hafva tröttnat på »triumviratet»: då skulle hon begagna sin
ställning, för att »frapper le grand coup» och aflägsna alla
misstänkta personer. Fröken Rudenschöld, med all sin aktning för
Tolls öfverlägsna förstånd, fann dock dessa förslag motbjudande.
Hennes stolthet uppreste sig emot att spela en dylik intrig,
hvilande på förställning; och vi hafva sett, att hon för Armfelts
skull helt tvärt bröt med hertigen. För sitt förhållande fick hon
emellertid uppbära förebråelser af Toll och Stackelberg, som
ansågo henne hafva uppoffrat vigtiga statsintressen för romaneska
griller. För henne var det tvifvelsutan af vida större vigt, att
hon vann Armfelts bifall [2].
I sin hängifvenhet för sin älskade tviflade fröken
Rudenschöld icke, att han vore den ende, som förmådde rädda
Sverige ur dess förnedring; han behöfde ingen hjälp genom en
lumpen intrig af detta slag. Hennes råd — säkerligen icke alldeles
oegennyttigt af en älskande qvinna — var att Armfelt icke skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
