- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
179

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Katarina är ej mera densamma som förr: sinnesstyrkan och
verksamheten förlora sig med åren.» [1]

Fröken Rudenschöld var ännu mera tvifvelsam, att något
gagn kunde vinnas af förbindelsen med Ryssland. Hon
misstrodde den ryske ambassadören, af hvilken hon dock
behandlades med synnerlig utmärkelse och i hvars hus hon var en ofta
sedd gäst, till följd af sin intima förbindelse med den
nyssnämnde ryske diplomaten Diwoffs hustru. »Komme en riksdag
till stånd, så skulle Stackelberg behandla oss som polackar«,
skref hon. Hon ansåg honom ega föga inflytande och
försäkrade, att han i Stockholm vore så allmänt hatad, att intet godt
vore att vänta af en samverkan med honom. Och längre fram,
då Armfelt fortfarande syntes sätta sin lit till Ryssland, skref
hon följande politiska betraktelser, hvilka göra all heder åt
hennes förstånd: »Att förena sig med Ryssland är något i nationens
ögon så förhatligt, att följden lätt skulle kunna blifva, att
mängden, af fruktan för det ryska oket, helt och hållet kastade sig
på hertigens sida; ty man skall aldrig få dem att tro, att
kejsarinnan handlar ärligt i konungens intressen och att hon icke vill
uppsluka oss som Polen» [2].

Det väsentligaste af Armfelts hemliga brefväxling till
slutet af 1792 torde härmed vara anfördt, för så vidt den rörde
den förändring i Sveriges yttre och inre politik, som han ansåg
nära förestående och nödvändig. Men huru och när detta skulle
ske, hade ännu icke blifvit klart för honom; att det icke skulle
dröja länge, innan »frukten blef mogen», synes han dock hafva
väntat. Då fråga var att Armfelt skulle blifva generalguvernör
i Pommern, ansåg han att detta skulle medföra den fördel, att
han »i det ögonblick, då det gällde att understödja sin konung
och hans rättigheter, kunde vara herre öfver en fästning och


[1] Utdrag af de hufvudsakl. handlingarna etc., sid. 3.
[2] Hon tillägger dock en ursäkt, att hon vågat göra denna invändning,
jämte förklaring, att hon hade ett blindt förtroende till Armfelts insigter och
snille och alltid vore färdig att lyda hans vilja. (Rudenschöld till Armfelt
4/8, 2/11, 25/12 1792, 11/1 1793). I sammanhang härmed kan förtjena anföras
följande anekdot, berättad af fröken Rudenschöld i bref 8/9 1792. Vid
hofvets bord hade baron Hjerta, med anledning af en uppgift i en tidning, att
kejsarinnan, sedan hon tagit Polen, ärnade vända sig mot Sverige, frågat
fröken Rudenschöld — möjligen med hänsyftning på Armfelt: Tror ni, att
vi äro nog olyckliga att ega någon svensk Potocki? — Hvarför inte? blef
svaret. De som kunna mörda sin kung, kunna sälja sitt land åt utländsk
makt«. — Stackelberg fann denna replik så bra, att han förklarade sig ärna
berätta den för Katarina II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free