Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne försäkrat, att »ingenting, hvad helst det vara må, skall
kunna väcka kallsinnighet emellan dem, som alltid med blödande
hjärta begråta en välgörare, och sätta ingen skyldighet framom
den att mot hans son visa trohet, erkänsla och tacksamhet in i
döden. Lika i detta tänkesätt, igenkänna vi oss bättre, än de
som nyttja illuminerade hieroglyfer.» Ej endast »illuminaten»
Reuterholm, äfven rikskansleren — »lilla gubbens med stora
hufvudet trånga peruk» — omtalas med vanvördnad. Med afseende
på farhågan för införandet af 1720 års regeringsform hade Toll
skrifvit: »Kejsarinnans intresse är nu lika med alla ordentliga
regeringars, och det är snörrätt mot både aristokrati och
republikanism.» Men i Tolls svar på Armfelts ofvannämnda bref
låter det annorlunda. Han bestrider visserligen icke riktigheten
af Armfelts skildringar af Sveriges kritiska läge och hans
förhoppningar på kejsarinnans storsinthet. »Men, tillägger han,
tillåt mig att fästa uppmärksamheten på, att man, på samma
gång som man använder de föreslagna medlen för att
åstadkomma en förändring, skulle en gång för alla öppna portarna
för Ryssland att direkt inblanda sig i våra inre angelägenheter,
att efter sitt behag af- och tillsätta personer. Skulle det icke
vara att använda ett läkemedel, hvars följder vore svårare än
sjukdomen själf?» — Enligt sin uppgift i samma bref, hade Toll
under samtal med Rysslands representant i Warschau förklarat,
att den ömsesidiga misstro mellan Sverige och Ryssland, som
hvarjehanda trupprörelser syntes antyda, lätteligen skulle kunna
häfvas genom att kejsarinnan helt enkelt begärde en öppen
förklaring af hertigen-regenten: huru vilseförd han än månde vara
genom sin omgifning, skulle hans ögon säkert öppnas och det
goda förhållandet lätt återställas.
I de följande bref, som Toll under våren 1793 skref
till Armfelt, undvek han försigtigt att vidröra denna kinkiga
fråga [1], och i Juli 1793 skref han: »Efter allt hvad jag kan
jugera, bör man endast ligga på årorna. Sannerligen är icke allt
så hoprördt och konstigt, att alla steg äro äfventyrliga». Han
tillägger äfven, att enligt enskilda underrättelser från Sverige,
»jakobinska ligan får knäcken», samt att en annan ordning i
sakerna snart vore att förvänta. Dylika yttranden kunde ej
innebära annat än en varning till Armfelt att icke förhasta sig. — Toll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
