- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
190

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade för öfrigt bland Armfelts korrespondenter utan tvifvel den
sundaste uppfattningen om betydelsen af hans företag. I sina
förklaringar öfver sitt förhållande till Armfelt karakteriserar Toll
fullt korrekt dennes utlåtelser såsom »oroliga tankar», »inquiétuder
och idéer om ändring i ministéren», och försäkrar att han trodde
dem vara snart öfvergifna [1].

Helt annorlunda förhöll sig Ehrenström, hvilken, såsom vi
sett, samtidigt börjat på egen hand och med liknande medel
verka för en förändring i samma syfte. Skräckbilden från
tilldragelserna i Polen, hvilka länge och ofta gjort äfven Armfelt
tvehågsen att inlåta sig i förbindelse med Ryssland, betraktades
med mera likgiltighet af Ehrenström. »Det enda och rätta
medlet att nyttja vid slika tillfällen, hade han skrifvit till Aminoff,
är den hastighet, hvarmed kejsarinnan utfört sitt värf i Polen.
Vi befinna oss i samma tillstånd som denna republik, och ingen
annan än kejsarinnan kan frälsa oss». Han tillägger dock
visligen: »likväl på ett något skiljaktigt sätt». [2] Han försäkrade
Armfelt genast efter mottagandet af den »märkvärdiga
apostillen» af den 22 Febr., som innehöll förslaget att vinna regenten
med penningar, att den väckt hans största tillfredsställelse, och
att han för sin del af själ och hjärta antoge dess innehåll. I ett
förut afsändt bref hade Ehrenström visserligen föreslagit något
olika medel — bl. a. konungens myndighetsförklaring — men,
heter det nu, »alla vägar föra till Rom, våra uppgifter leda till
ett ändamål, och man bör blott välja den säkraste, som Eder
tyckes vara, och den som skyndsammast befordrar ett godt slut».
Ehrenström begagnade därjämte tillfället att fälla ett godt ord
för utverkandet af sin ryska pension. Sammaledes fann han
»memoiren» till kejsarinnan »förträfflig»; »det hufvudsakliga är,
att konungen inträder i konseljen, som åter bör rensas från alla
jakobiner», skrifver han, och »den genaste utvägen därtill skulle
vara den af Er föreslagna att vinna hertigen med penningar». [3]
Fröken Rudenschöld, som tillsammans med Ehrenström »på
alla sidor granskade» det öfversända förslaget [4], fann det äfven


[1] Toll till rikskansleren 14/5 1794 och förklaring till Svea Hofrätt
(R A.).
[2] Anf. st. sid. 189.
[3] Ehrenström till Armfelt 28/3, 27/4 1793, Protokoll s. 259, 261.
[4] Äfven Gyldenstolpe synes hafva haft del af hemligheten. «Jag
kände honom på pulsen, skrifver fröken Rudenschöld 17/5 1793, för att höra
hans tankar, antingen Ryssland skulle med makt eller penningar verka
förändring i ministèren, och han antog genast den senare utvägen« och föreslog,
att man till en början skulle söka — muta Reuterholm. (Utdrag etc. s. 17.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free