- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
200

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

draga mig tillbaka, för att ej blifva tvungen att tjena en konung
utan myndighet och ett fosterland utan ära.» Han fruktade,
hette det kort därefter, »att det till vår olycka redan är afgjordt,
att vi skola återföras till 1720 års regeringsform; det är att
förstöra oss med våra egna galenskaper. En lycklig förändring
hos oss bör verkställas inom 24 timmar; om det icke kan ske,
är ej annan utväg än ett inbördes krig; och detta så olyckligt
det än månde blifva, är dock förmånligare än 1720 års anarki.» [1]

Äfven Ehrenström ansåg, efter Stackelbergs rappel, att »vi
äro förstörda utan hopp; intet annat återstår, än att med
resignation vänja sig vid den tanken, att Gustafs mördare lyckats
bygga sitt välde på oomkullstötliga grunder.» »Ryssland var den
enda makt, som kunde hjälpa oss: när kejsarinnan öfvergifver
oss, d. v. s. så fort hon visar sig eftergifven eller snarare
benägen för det parti, som utgöres af konungamördarna, så hafva
våra fiender fullkomligt vunnit fältet, och det skall sedan ej
förundra mig att se dem allt mera närma sig ryska makten och
förbinda sig den genom allsköns eftergifvenhet.» Om Ryssland
såsom pris för sin eftergifvenhet i frågan om Gustaf III:s
testamente och återinförandet af 1720 års regeringsform, skulle
begära Finlands och Göteborgs afträdande, så skulle
förmyndareregeringen säkert icke göra några svårigheter. Så angelägna
vore de att få njuta frukten af sitt brott, konungamordet. Nu mera
kunde, på grund af ryska ministèrens kända verksamhet, en
förbindelse med Ryssland icke blifva annat än vådlig. En
revolution hade varit önskvärd och lätt att verkställa: nu borde man
ej längre tänka därpå: hvarje åtgärd kunde blifva farlig för
konungens person. »Tiden för dessa drömmar är förbi, för att
aldrig mera återkomma». [2]

Sin politiska ståndpunkt efter denna tid har Armfelt själf
på följande sätt karakteriserat i ett bref till fröken Rudenschöld,
skrifvet en af de sista dagarna af det upprörda året 1793: »Jag
vill ha en konung, som kan råda öfver allt utom öfver min
egendom, och jag vill att endast förtjensten skall få njuta af de
företräden, på hvilka nu göres anspråk af de usla stackare, som ärft
sina namn, men icke några dygder, af våra hjältar i forntiden ...
Det är därföre, som jag skulle önska att kunna samla kring den
tron, som innehafves af Gustaf III:s son, alla hans faders vänner,
alla de personer, som älska fäderneslandet och dess ära. Rätta


[1] Armfelt till Rudenschöld 4/5, 7/5 1793 (Protokoll, s. 439, 497).
[2] Ehrenström till Armfelt 9/6, 17/6, 25/6 1793 (Utdrag etc. sid. 41, jämte
tillägg ur där icke införda delar af samma bref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free