Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sättet att understödja honom är att icke ställa till någon oreda
under den nuvarande regeringen, ty slutet på dylika rörelser är
oberäkneligt ... Låt oss resignera oss och uthärda denna
förmyndare-regering som man föredrager missväxtår!»
Resignationen är uppenbar: de växlande planerna voro nu
fullständigt öfvergifna, och — det måste medgifvas — på goda
grunder.
Drömmar — så betecknades, såsom vi sett, de planer, som
Armfelt och hans vänner under månader förut så ifrigt sökt
realisera. I själfva verket var benämningen riktig: qvalfulla
drömmar, framkallade af revolutions-fruktans mara. Det var ej
statsmannens pröfvande förstånd, som uttänkt dessa olikartade
kombinationer: de bref, som skulle växlas mellan konungen och
kejsarinnan Katarina, riksdagsplanerna, dalkarls-budkaflen, konungens
flykt till Petersburg, kejsarinnans förklaring, understödd af en
rysk flotta — allt var foster af en upphetsad inbillning och en
oroligt arbetande hjärna.
Upprörda personliga känslor hade stor del i dessa planers
tillkomst, och Armfelts bitterhet mot dem, som störtat honom
och så många af konung Gustafs vänner från makt och anseende,
var bland dem en af de kraftigast verkande. Ärelystnaden och
vinstbegäret voro säkerligen ej heller främmande hvarken för
Armfelt eller Ehrenström vid framkastandet af dessa planer: om
det senare var i någon mån bestämmande för mannen i den
blygsammare samhällsställningen, så spelade den förra en så
mycket större rol hos den, som en gång stått på höjden af makt
och ära. Att återvinna denna ställning, att infria sitt vid Gustaf
III:s dödsbädd gifna löfte att ej öfvergifva hans son, genom att
intaga platsen vid hans förmyndares sida såsom hans främste
rådgifvare, detta var tvifvelsutan en grundtanke hos Armfelt
bakom alla dessa kombinationer. På rättmätigheten af sina egna
anspråk härvid tviflade han icke. Men lika litet tviflade han på
behofvet af en förändring i Sveriges styrelse, för att undvika
anarki och konungadömets fall: de här meddelade utdragen af
hans brefväxling styrka detta till fullo. Då han formligen vände
sig till Rysslands själfherskarinna om hjälp, skildrade han
tillståndet i Sverige i de mörkaste färger; men han talte därvid
icke mot bättre vetande eller uteslutande för egen vinning.
Gränsen mellan fosterlandets intresse och sin egen fördel hade han
icke utstakat för sitt medvetande; men orättvist vore det dock
att påstå, att endast hersklystnad och personligt missnöje
förestafvat Armfelts handlingssätt. Hans brefväxling, så väl den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
