- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
224

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

biljett till lady Monck, för att låta fågeln genast flyga sin kos;
denna lät spänna hästarna för sin vagn; och kl. 5 på e. m. var
han borta. Jag skulle ej förr än vid denna timma få något svar
från hufvudpersonen, och därmed dröjdes ända till kl. 7 på
aftonen; och då förebar man under många komplimenter två eller
tre dåliga skäl för sin vägran att utlemna fågeln: att det t. ex.
saknades en formlig ansökan därom, att brefvet icke var
uppsatt i en viss form o. s. v. Korteligen, jag såg tydligt, att
qvinnorna hade de karlar, med hvilka jag hade att göra, i sitt
våld, och att de visat dem tänderna; och Ni känner hvad däraf
följer, om männen ej stå på sig.»

Palmqvist hade rätt: det var damerna som räddade
Armfelt, enkannerligen drottning Karolina och hennes väninna lady
Elisabeth Monck [1]. Armfelt var ännu qvar i lugn i sin bostad
vid middagstiden, då han såg denna sistnämnda inträda.
Hennes man hade nästan burit henne upp för trapporna; hennes
svaga hälsa, i förening med sinnesrörelsen, tillät henne knappast
att gå. Men faran var öfverhängande, och hon trotsade alla
svårigheter. Den biljett från drottningen, som hon erhållit, innehöll
afskrifter af de bref till konungen af Neapel och
premierministern general Acton, som Palmqvist framlemnat, underrättelse
att en utomordentlig konselj skulle ega rum samma dags
eftermiddag med anledning af begäran om Armfelts utlemnande, samt
uppmaning att ej försumma tiden att sätta denne i säkerhet.
Lady Monck åtog sig att skaffa ett pass under ett lånadt namn;
andra vänner skyndade att sända penningar [2] för att underlätta
flykten; och allting gick med en sådan snabbhet, att Armfelt,
åtföljd af Brändström, redan kl. 3 kunde begifva sig till lady
Monck, i hvars vagn de kl. 5 genom obemärkta gator lemnade
Neapel. Hon och hennes man följde flyktingarna utom stadens
gräns, och dessa fortsatte sedan färden mot Manfredonia, den
vanliga öfverfartsorten åt Adriatiska hafvet. Någon bestämd
resplan hade ännu icke blifvit uppgjord.


[1] «L’amour et l’amitié veillent«, skrifver furstinnan Menschikoff vid
denna tid till Armfelt.
[2] Målande beskrifver Armfelt i ett bref till sin hustru dessa bevis af
den vänskap, han förvärfvat: «Den dag jag reste från Neapel, kommo pengar
till mig från alla håll: milady Anne, lady Monck, lady Bessborough, lilla
grefvinnan Skavronski; Helene (Menschikoff) pantsatte sina örhängen, lilla
gumman (Cathérine Menschikoff) alla sina äkta perlor. Gubben själf (furst
M.) tog fram sina små pungar, som liknade dem l’avare lusar fram på teatern.
Mycket är återburet, men det vill ingen kännas vid. Det kom så mycket
mera till pass, som min bankir nekade tout court att gifva mig en styfver,
fast jag på mit kreditbref hade 8000 flor.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free