Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast är anklagad, och vanära mig, innan jag blifvit
öfverbevisad om något brott.» Det vore i främsta rummet honom, ej de
i denna föregifna sammansvärjningen invecklade [1], som man ville
förfölja, ty befallning om hans arrestering vore gifven, långt förr
än sammansvärjningen skulle blifvit upptäckt. Brottsliga afsigter
kunde icke tillvitas honom, men väl skarpa och bittra uttryck af
missnöje. »Ack, huru vore det väl möjligt, att jag ej skulle
känna missnöje? Jag har i mitt land sett rotfästas grundsatser,
som förstöra samhällsordningen. Jag har sett dessa grundsatsers
bekännare bemäktiga sig sakernas ledning, genomföra de mest
genomgripande förändringar, vända upp och ner på alla ämbeten,
återupplifva onödiga befattningar, förbereda nya vådliga
anordningar af alla slag och uppväcka oroande och misstänkta
rörelser, med välgärningar och hedersbevisningar öfverhopa alla dem,
som under förra regeringen visade sig såsom förrädare och
upprorsmän, och förfölja alla dem, som förblefvo trogna. Jag har
sett — store Gud, är det möjligt! — Gustafs mördare frikända
och nästan belönta, utan att man aktat nödigt att vid
utöfvandet af denna förvånande mildhet iakttaga någon måtta för att
till någon del bemantla skandalen.»
Det är, som man finner, snarare anklagaren inför Europas
domstol, än den anklagade, som här talar. Han går ännu längre
genom följande bittra antydan: »Man vet alltför väl, att jag ej
är brottslig, och att jag, långt ifrån att vilja kullstörta min
konungs myndighet, med glädje skall gjuta återstoden af mitt blod
för dess befästande. Man vet mycket väl, att mitt lif icke kan
vara till skada för hans makt; men min undergång är måhända
nödvändig för utförandet af hans fienders anslag; och det är utan
tvifvel för att lättare vinna detta mål, som man anfaller alla
Gustafs gamla och trogna tjenare.»
»Jag har hitintills endast lyft på den slöja, som döljer så
många nedrigheter, under afvaktan på att omständigheterna skola
tillåta mig att helt och hållet sönderrifva den. Men om jag
träffas af mördarens dolk, så angifver jag på förhand min död
såsom en signal till ett ännu större brott.»
Uppsatsen slutar med ett vältaligt anropande af Gustaf III:s
skugga och ett högtidligt förnyande af den ed, som Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
