- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
239

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lemnade honom underrättelser om de åtgärder, som svenske
ministern i Wien baron Nolcken vidtagit för att komma
flyktingen på spåren: Nolcken hade nämligen utspionerat Brändström
under dennes vistelse i Wien och utforskat, att resekreditiv
hos bankirer uttagits för Lemberg, Moskwa och Petersburg [1].
Därjemte hade Nolcken begärt österrikiska regeringens
medverkan för Armfelts häktande. Under föregifvande, att denna
anhållan måste föreläggas kejsaren, hvilken vistades i
Nederländerna, undveko dock de österrikiska myndigheterna att härå
gifva något svar. Dessa underrättelser, som bekräftades af
Brändström, då han efter ett par dagar träffade Armfelt i Pressburg,
syntes visa, att Armfelt kunde påräkna skydd under resan
genom den österrikiska monarkien.

Genom Ungern och Galizien, öfver Eperies och Lemberg
fortsattes färden till Polen på dåliga vägar och under
hvarjehanda mödor. Vid framkomsten till Lemberg var Armfelt så
trött, berättar han, att han sof i 24 timmar. I Polen, hvarest
frihetskriget som bäst rasade, mötte nya äfventyr. Kriget hade
gjort alla förhållanden osäkra; men judiska vägvisare förde de
resande på aflägsna vägar genom öde skogstrakter lyckligt till
det ryska området. Vägen togs öfver Brody och Jampol till
gränsstaden mot Ryssland, Wasilkow, i närheten af Kiew. Till
sistnämnda stad hunno de den 27 April, och de voro sålunda nu
i den ryska kejsarinnans rike, hvarest de ansågo sig skyddade
för förföljelse.

Äfven här var det dock nödigt att behålla inkognitot, till
dess kejsarinnan bestämt öfver Armfelts öde; och »herr Fredrik
Brandt», som medförde de förnämsta ryska, svenska och
danska ordnarna, hade svårt nog att vid tullvisitationen vid ryska
gränsen förklara, hvarför så många blå band befunno sig i hans


[1] Han trodde sig äfven veta, att Armfelt själf varit i Wien och bott
hos neapolitanske ministern, samt underlät icke att inberätta detta till sitt hof.
Reuterholm var dock icke nöjd med att Nolcken icke lyckats få Armfelt
fast. Furstinnan Menschikoff, som i slutet af April passerade Wien,
berättade, att Nolcken sökt af henne få veta Armfelts resplan, under föregifvande
af sin gamla vänskap för Armfelt. Han hade vid samma tillfälle anförtrott
henne, att han med afsigt långsamt bedrifvit efterspaningarna. (M. till
Armfelt 27/4 1794). Till prinsessan Sofia Albertina skref dock Nolcken (14/4 1794),
att han «gjort allt hvad pligten fordrade«. (Eriksb. arkiv).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free