Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min drägt, att jag nyss stigit ur resvagnen. Han beslöt sig
då att gå in till sin herre, och två minuter efteråt öppnade
grefven själf en sidodörr och bad mig stiga in. Han var klädd
i nattrock, men med håret friseradt, så att jag icke kan tro att
han legat».
»Vi hade ett samtal, som räckte nära en timma och under
hvilket det egentligen var jag, som hade ordet, ty med
undantag af några frågor, som han gjorde helt sparsamt och som gåfvo
mig anledning att tala, sade han mig just ingenting annat än
några af vanlig höflighet förestafvade ord om mina olyckor.
Sedermera tillade han, att han följande dagen skulle inhemta sin
herskarinnas vilja. Jag kände, sade han, hennes rättvisa och
välvilliga tänkesätt mot mig; men han ansåg sig böra förbereda
mig på, att jag kanske, på grund af förhållandena, skulle blifva
nödsakad att för några veckor aflägsna mig från Petersburg och
ännu någon tid behålla det namn, som jag under resan antagit.
Om jag följande morgon kl. 10 ville infinna mig i hans bostad
i staden, skulle han meddela mig kejsarinnans vilja. — Hvad som
förvånade mig mest, var att jag icke af honom kunde få veta
något om min hustrus öde, utom att hon vore i Lifland och att
hennes förlossning gått lyckligt. Då han meddelade mig detta,
antog han därjemte tonen af en person, som endast ryktesvis
hört detta omtalas».
»Jag lemnade honom, med hufvudet fullt af dystra
tankar ... Jag har glömt att nämna att, fastän mitt pass blifvit
uppvisadt i polisen, man några timmar efter min ankomst låtit
säga mig, att jag kl. 7 följande morgon borde inställa mig hos
polismästaren. Som detta ingalunda anstod mig, och jag
dessutom var trött och illamående, hade jag bedt grefve
Bedsborodko att slippa denna formalitet. Han medgaf det; men kl.
6 följande morgon kom, tydligen för att gifva mig en
föreställning om polistjenstemännens grannlagenhet, en dylik
tjensteman och väckte mig för att säga, att jag — icke
behöfde gå till polismästaren. Han hade egentligen förtjent, att
jag kastat ut honom genom fönstret; men jag började inse,
att det skulle blifva nödvändigt att finna mig vid obehag och
förödmjukelser».
»Mot kl. 10 samma dag kom en gammal fransk betjent
hos grefve Bedsborodko för att säga mig att hans excellens
väntade mig, och att han själf hade befallning att visa mig vägen
uppför lilla trappan. Jag var färdig och begaf mig genast åstad
i ett simpelt åkdon med två åkarhästar. Betjenten mottog mig
vid en liten ingångsdörr och förde mig, utan att någon såg mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
