Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarande, att »en sådan privation, om den så kan kallas, är en
vällust i vår cas, då vi äro Er mer skyldiga än vi någonsin
kunna acquittera genom de mistningar och chagrins, Ni lidit för
oss» [1]. — Brändström, som följt Armfelt till Petersburg, lemnade
honom där och begaf sig sedermera, efter nära ett års vistelse i
Östersjöprovinserna och Ryssland, till England. Han begärde
snart nog att få återvända till Sverige, hvilket äfven
beviljades [2]; men Peyron kom icke tillbaka förr än med grefvinnan
Armfelt, på den resa, som omsider medförde upphäfvandet af
Armfelts förvisning till Kaluga [3].
Omsider, sedan långa månader gått, under hvilka
flyktingarna uppehållit sig dels i Riga, dels på landtgods hos
grefvinnan Armfelts anförvandter, grefve Karl Stenbock på Kolck
och hennes moder grefvinnan De la Gardie på Sireck, dels i
Reval, kom i slutet af Oktober 1794 kejsarinnans tillstånd för
grefvinnan Armfelt, hennes barn och major Peyron att begifva
sig till Kaluga. I bref till grefve Bedsborodko hade grefvinnan
Armfelt formligen anhållit därom. Glädjen var obeskriflig. I ett
bref, som tydligt röjde den glada sinnesrörelsen, underrättade
hon sin make härom och utropade: »Gud välsigne kejsarinnan!»
— Så fort som möjligt satte sig den landsflyktiga familjen i
gång, qvarlemnande den i Riga födde ättlingen. Grefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>