Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm», var det förnämsta af alla vapen, som Armfelts
oförsigtighet lemnat hans motståndare i händerna. Det var ett tema,
som i alla anklagelser och i tacksägelserna för den undgångna
faran upprepades i oändliga variationer för den svenska
menigheten. Det fick ej blott vara fråga om en flottdemonstration för
att understödja en diplomatisk påtryckning. Minnena af den
ryska fejden 1719 uppbesvuros; den främmande härsmakten skulle
»ankra» i hjärtat af Sverige, och »förstöra dess hufvudstad; och
Sverige skulle upphöra att räknas till de själfständiga staternas
antal».
Med förvåning och, såsom vi hafva sett, med ovilja hörde
Katarina II omtalas dylika framställningar af planer, för hvilka
hon, Rysslands stora själfherskarinna, ej borde vara främmande,
då de afsågo att med vapenmakt ingripa i Sveriges öde och göra
Sverige till ett ryskt lydrike. Om hon verkligen tagit närmare
del af Armfelts »mémoire», så hade hon däri visserligen funnit
ett förslag att till regenten afgifva en energisk förklaring i en
viss angifven riktning; men yttrandet om »flottan vid höjden af
Stockholm», som borde uppehålla sig där, till dess allt vore
fullkomnadt, hade hon knappast behöft betrakta såsom ett förslag
om härtåg mot Sverige — om också verkligen Armfelts ord i
den skrift, som kom henne till handa, så fallit sig, som de i de
tryckta rättegångshandlingarna infördes. Vi minnas, att hon i
sitt svar på Armfelts bref icke vidrörde hela hans förslag;
möjligen har hon däråt icke egnat större uppmärksamhet, än åt
många andra politiska uppsatser, som insändes genom hennes
ministrar. Någon fara af nämnda beskaffenhet hade sålunda icke
genom Armfelts förbindelse med kejsarinnan Katarina och hennes
minister i Wien hotat Sverige. Det var under dessa
förutsättningar han dömdes.
Men visserligen minskar detta icke eftervärldens befogenhet
att döma om rättmätigheten och den politiska klokheten af
Armfelts åtgärd att vända sig till det mäktiga grannlandet i öster,
för att gifva en ny vändning åt Sveriges yttre och inre politik
och åt sina egna öden, vare sig att detta skulle ske på
underhandlingens väg eller genom en krigisk demonstration. Domen
kan icke blifva annat än ogillande; hans förhållande kan
förklaras, men icke försvaras.
Sällsam var den villa, som gjorde, att Armfelt icke såg eller,
kanske rättare, icke ville se vådan af den föreslagna förbindelsen
med Ryssland. Han, som framför allt fruktade införandet af
frihetstidens statsskick, med dess inblandning af främmande makter
i Sveriges inre angelägenheter och dess korruption, hvari det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
