- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
292

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Innanför stadens murar såg det mindre inbjudande ut. Af
de nära fyra tusen hus, som rymdes inom dess vidsträckta
omkrets, voro endast något öfver två hundra byggda af sten; resten
var låga gråa trähus, mer och mindre bofälliga. Till och med
en af kyrkorna var en träbyggnad [1]. Gatornas renhållning och
stenläggning lemnade mycket öfrigt att önska; och i fråga om
snygghet, en egenskap, som ännu i våra dagar icke kan sägas
tillhöra ryssarnes nationela dygder, utmärkte sig säkerligen icke
Kaluga framför andra platser i Katarina II:s vidsträckta rike.
»Ett hus är monteradt på Kalugiska, skref en gång grefvinnan
Armfelt, med talg och smuts, då det är som allra bäst.» De
bostäder, som Kaluga erbjöd, voro icke lika solida som rymliga.
»Hvarje gång en vindstöt kommer, så skakas träpalatset —
heter det i ett annat bref från samma person — och bortföres
en del af taket; och man löper fara att för hvarje steg, man
tager på de ruttna golfbräderna, ramla ner i källaren.»

Sådan var den yttre omgifning, som väntade Armfelt, då
han efter en besvärlig resa i slutet af Maj 1794 anlände till sin
förvisningsort; ett halft år senare fick han, såsom vi sett, där
mottaga sin hustru, sina barn och familjens trogne vän Peyron,
som delade deras landsflykt.

Början af Armfelts vistelse i Kaluga var icke synnerligen
lofvande. Första natten tillbragte han på en halmbädd, och så
väl den politiske flyktingen som hans ryske ledsagare, en
tjensteman från kansliet i Petersburg, fingo gå fastande till hvila. En
bättre bostad bereddes dock redan följande dagen. Kalugas
guvernör, Obleonkoff, hade i uppdrag att sörja för Armfelts
beqvämligheter och — bevakning. Under förevändning att tjena
såsom tolk, hade nämligen en polistjensteman fått befallning att
öfverallt följa Armfelt [2] till dennes stora förargelse. Den
kejserliga ukasen rörande Armfelts förvisning till Kaluga föreskref,
att han finge vistas i staden och guvernementet Kaluga samt
dess grannskap. Men guvernören ansåg sig befogad att förbjuda
Armfelt att utan särskildt medgifvande resa ur staden; han
bevakade Armfelts brefväxling, förbjöd honom stundom att skrifva
med posten o. s. v. En del af dessa åtgärder voro en följd af


[1] Dessa notiser äro hämtade ur Heym’s Encyclopädie d. Russ. Reichs (1796).
[2] Mannen hette Alexander Iwanowitsch. En af Armfelts betjenter
döpte om honom till Alexandre Evangeliste, hvilket föranledde Armfelt att i
bref till sin hustru göra den anmärkningen, att denne man vore «plutôt fait
pour servir d’emblême à l’évangeliste Luc, qu’à faire son rôle«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free