Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han underrättade, att boken blifvit bränd af bödeln i Neapel,
samt uttryckte den åsigt, att det vore en skam för Sverige att
ega en sådan minister — en åsigt, som på goda grunder delades
af Armfelt. »Kan man ignorera hans infamier, skref Armfelt till
sin hustru, så är den skriften tillräcklig för att utesluta honom
från en plats, som hederligt folk tillkommer.»
Det var dels genom tidningarna, dels genom bref från sin
hustru från Reval, som Armfelt i Oktober 1794 fick veta det öde,
som drabbat hans vännner i Stockholm, och den dom, som
blifvit fälld öfver honom själf. Han hade ett allt för känsligt sinne
för att icke i sitt innersta uppröras öfver dessa olycksöden; och
enligt hans egen uppgift höll underrättelsen på att kosta honom
lifvet. Han fick ett anfall af blodstörtning, som räckte i flera
timmar, och i det bref, som han kort därefter skref till sin hustru,
möter man för första gången de önskningar att snart få sluta
ett eländigt lif, som mot slutet af vistandet i Kaluga blefvo ett
stående tema i Armfelts förtroliga meddelanden. »Ur min
inbillning skall aldrig gå detta skådespel, som man visat världen, af
en oskyldig man, som släpas upp på schavotten och därifrån till
afrättsplatsen, och af en qvinna af börd — till hennes olycka är
jag skulden! — som tvingas att sluta sina dagar bland det uslaste
pack, tjufkonor och beryktade qvinnor; af en vän, som lagen
frikänner, men som dömes brottslig af de skurkar, hvilkas
bofstreck han fruktat och förutsett; af en tjenare, som blifvit sårad
i kriget och nu straffas, icke därföre att han är brottslig, utan
därföre att han är sin gamle husbonde tillgifven. Ack, min bästa
vän, mitt hjärta är sönderslitet af grämelse och förtviflan, och
om man kunde dö däraf, så skulle jag säkerligen hafva upphört
att vara till. Tro icke, att jag ett ögonblick frågat efter
skampålen med dess inskrift, som mera passar in på mina domare än
mig! När man har tjenat sitt fädernesland och sin konung såsom
jag, när man med heder försvarat sitt land och bidragit till dess
ära under kriget, likasom man sedan räddat det genom freden,
när man är ett offer för sin trohet, sin ståndaktighet, sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
