Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Sverige, att hon skulle söka utverka, att han finge på lejd
återkomma till Sverige och återupptaga processen. Han ville
då, skref han till sin hustru [1], »bevisa, att akterna ej äro
egenhändiga, att flera assertioner äro falska; att de bref, man
framlagt, äro explicerade efter deras behag genom ändring af en
virgule och en punkt; att jag ej utan att riskera ett assassinat
kunnat följa den stämning, publika papper gifvit; att nu
sedermera för mig ej varit lofgifvet att göra den minsta demarche till
min justification». Grefvinnan Armfelt medförde till den unge
konungen en af de »mémoires justificatifs», som Armfelt i många
redaktioner författat.
Nåd ville den stolte mannen således icke hafva i Sverige,
endast rättvisa; men huru stora förhoppningar han än fäste vid
den unge konungens tillträde till regeringen, så insåg han dock,
att dennes hänsyn till sin farbroder och förmyndare samt hertig
Karls ställning till det Armfeltska målet skulle härvid bereda
synnerliga svårigheter. Då frågan om Gustaf Adolfs giftermål
med storfurstinnan Alexandra 1796 ånyo och, såsom det syntes,
på fullt allvar väcktes, föreföll det Armfelts vänner sannolikt,
att en ljusning i hans utsigter däraf borde följa; man väntade att
ryska kabinettet då skulle uttala sig till hans förmån. Men
ingalunda ville han själf inbegripas under något amnestidekret för
brottslingar. Då Serra Capriola, medan underhandlingarna om
giftermålet pågingo, trodde sig meddela Armfelt en glad nyhet
genom att ställa i utsigt, att detta skulle medföra »un perdono
generale», så väckte detta i stället dennes lifliga förbittring.
»Förr ruttna i Kaluga, skrifver han, än hafva air af att begära
eller tigga grâce eller justice»; »jag är besatt, så att jag kan
flyga i flinta, öfver perdonare och törs ej svara, medan ilskan
påstår.» [2] Det var sin makes åsigt, som grefvinnan Armfelt
på följande sätt uttryckte i ett bref till husets vän Peyron: [3]
»Vid en förlofning torde väl bli en amnestie générale och göras
grâce åt alla dem, som varit traîtres mot fäderneslandet och nu
äro i Ryssland. Vid ett sådant tillfälle vore det odieust att
blifva hopblandad med dem, som en tous cas förtjent sin olycka,
när man aldrig velat annat än väl och har rätt på sin sida.» I
Sverige hvarken ville eller kunde Armfelt således vistas, så länge
hans »mördare styrde eller skulle menageras»; och med
Anjala-männen, som svikit sina fanor, ville han icke förblandas, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
