Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skampålen med hans namn stod jämte deras på offentliga platser
i Sveriges städer.
Under dessa förhållanden var det ej att undra öfver, att
Armfelt mer och mer gjorde sig förtrogen med tanken att i
Ryssland förvärfva ett nytt fädernesland. Ehuru äfven han
tyckte, så väl som hans vän Peyron, att »den gröna uniformen
rebuterar», och ehuru hans hustru ej väntade sig något godt af
att se Armfelt i rysk tjenst, så fann äfven hon till slut, att
nöden icke hade någon lag: »Om något bjuds dig, skrifver hon,
så lärer ej blifva bättre köp än taga emot och tacka, efter en
fågel i hand är bättre än tio i luften; och hvad vår konung
ämnar, kunna vi ej veta.» [1]
Af kejsarinnan Katarinas välvilja hade Armfelt rönt
åtskilliga prof, i främsta rummet genom det årliga underhåll, som
hon tilldelat honom. Då och då berättades genom Armfelts
vänner, att hon uttryckt sitt intresse för hans person. På hans
begäran beviljades åt hans båda söner fullmakter såsom officerare
i ett gardes-kyrassier-regemente. [2] Oaktadt alla diplomatiska
föreställningar från Sverige bibehölls Armfelts namn i den
ryska statskalendern såsom riddare af de ryska ordnarna och med
titel af svensk generallöjtnant. Men den afgörande vändningen
i Armfelts eget öde, på hvilken han i början hoppades, inträffade
icke; och sedan han vistats två år i Kaluga, synes det att hans
tålamod började tryta.
Hans vän Serra Capriola uppmanade honom ständigt till
»pazienza» och att hålla sig »tranquillo» samt lefva med de sina
i lugn, »för att visa sin beundran för den odödliga
herskarinnans själsstorhet»; »tystnad och förbidan af framtiden är det bästa
rättfärdigandet», hette det i ett af hans bref. [3] Dessa
förmaningar väckte Armfelts harm: »Då jag reste hit, skref han i Mars
1796, sade Serra Capriola mig: ’on attend toujours une réponse
décisive, qui décidera votre sort.’ Snart i två år vänta vi det
svaret och alltid förgäfves. Hans förmaningar till tålamod göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
