Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Intet svar synes hafva kommit på denna framställning.
Armfelt tillskref detta ett mot honom fientligt inflytande bland
kejsarinnans omgifning. Särskildt ansåg han, att Markoff, hans
gamle motståndare, motverkade hans intressen. Denne hade
icke glömt den rol, han spelat 1786 i Stockholm, lika litet som
det samtal, han haft med Armfelt i Petersburg på våren 1794,
då denne så stolt vidhöll sin åsigt om förderfligheten af 1720
års regeringsform, under hvilken den ryska korruptionen
blomstrat, samt afvisade hvarje lockelse att bidraga till dess
återinförande. Markoff hade med anledning häraf yttrat om Armfelt,
enligt dennes anteckning: »C’est une tête montée, qui se calmera,
ou nous le prendrons par famine».
Äfven en annan lockelse, utgången från ett liknande håll,
motstod Armfelt på ett sätt, som gör all heder åt hans
fosterlandskänsla, men som icke heller, enligt hans egen förmodan,
undgick att öka Markoffs ovilja. Det var då Armfelt på våren
1796 genom Peyron, som då vistades i Petersburg, fick sig
tillsänd en politisk uppsats med titel »Projet d’un certain Suédois
au sujet de la Finlande». Den ledde sitt ursprung från
Sprengtporten samt förordade hans planer till Finlands skiljande från
Sverige och ställande under rysk protektion — planer, genom
hvilka landsförrädaren vunnit sin ställning vid ryska hofvet.
Armfelt uttalade genast i bref till Peyron sitt ogillande af denna
uppsats, och gaf i ett följande bref [1] ett motiveradt utlåtande
däröfver, tydligen afsedt att visas för tredje person. Han
framställde där den åsigt, att Finland icke under någon form vore
egnadt att blifva en själfständig stat, på grund af sin
fattigdom och sitt ogynnsamma läge. För Ryssland blefve detta land
svårt att bevara, vare sig det däri inkorporerades eller ställdes
under dess protektion; för Sverige vore Finlands förlust »un
coup mortel», som ingen utvidgning på annat håll kunde
ersätta. »Hvad Finlands folk har att önska, heter det, är en
beståndande och på besvurna och okränkbara förbindelser
grundad fred mellan Sverige och Ryssland, och att den unge
konungens lugna och rättvisa regering måtte utplåna de minnen
och läka de sår, som föregående stormar och omstörtningar
samt de sista årens galenskaper, ursinne och förföljelser
efterlemnat».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
