- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
313

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mesaiedoff, och medan jag väntade på min hustru, som höll på
att ordna något med afseende på vår dotters baltoilett, inträdde
helt plötsligt till mig herrarna Demidoff och Tistoff, båda
dödsbleka och med tårfyllda ögon. Då jag kunde vänta allt af mina
fienders makt och af deras envishet att öfverallt förfölja mig,
och då jag sedan lång tid tillbaka fått vänja mig vid en
oafbruten följd af olyckor, gjorde deras inträdande hos mig och
deras bekymrade uppsyn mig ganska bestört. Jag trodde, att
de kommo för att underrätta mig om något nytt olycksöde,
som drabbat mig. Jag försökte likväl att så mycket som
möjligt dölja min oro och frågade hvad anledningen vore till deras
nedslagenhet. »Ack min Gud, utropade Tistoff, vi äro
förlorade. Vår moder (matuschka: kejsarinnan) är död»! — och
därpå började de att snyfta, så att man kunde bli helt förskräckt,
och några vidare upplysningar stodo icke att få. Min hustru,
som kom in i samma ögonblick och helt oförberedt fick veta
anledningen till denna bedröfvelse, afsvimmade midt ibland oss,
och sedan kom Peyron och blandade sina tårar med våra. Det
var ett uppträde af bedröfvelse, som skulle vara svårt att
beskrifva. Vi behöfde icke någon befallning af polisen, för att
det icke skulle blifva något af balen. — Sorg och misströstan
hade bemäktigat sig allas hjärtan. Äfven den lägsta befolkningen
delade den allmänna bestörtningen, utan att just veta hvarföre;
och under någon tid hade de vanliga sångerna och glada ropen
på gatorna tystnat. Trovärdiga personer hafva sagt mig, att
dessa tecken till en allmän sorg mer och mindre lifligt visat sig i
alla landsändar. Om man icke kan neka, att den allmänna
bedröfvelse, som Katarina II:s död förorsakat, hade sin grund i
känslan af förlusten af en herskarinna, hvars regering varit högst
ärofull och ganska mild, i synnerhet i jämförelse med Annas och
Elisabeths styrelse, så kan det icke heller betviflas, att den i
någon mån berodde på den ogynnsamma tanke om
tronföljarens karakter, som illasinnade personer utbredt och som rotfäst
sig. Enligt deras föreställning var Paul I en herre af ett
våldsamt lynne, obeständig i sina tycken och som icke gillade
annat än tyskar.» — —

Huru skulle den nye själfherskaren i det stora ryska riket
förhålla sig med afseende på den politiska flykting, åt hvilken
hans moder lemnat sitt skydd och som så länge förgäfves väntat
på en afgörande vändning i sitt öde? Armfelt ansåg sig böra
direkt vända sig till kejsar Paul I med anhållan om fortfarande
skydd, och förnyade på samma gång sina anbud att antaga rysk
tjenst. Han öfversände äfven en uppsats rörande sina öden, af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free