- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
314

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väsentligen samma innehåll som den, han några månader förut
skickat furst Zuboff. Att han ansåg sig hafva haft anledning
att vänta ett annat mottagande i Ryssland lät han förstå på
följande otvetydiga sätt: »Baron Armfelt kunde ej annat än
hoppas, att där finna beskydd och en fristad, såsom ett oskyldigt
offer för de grundsatser, som Hennes Kejserl. Majestät värdigats
gilla genom ett egenhändigt bref d. 11 Maj 1793, vid hvars slut
denna stora furstinna visat honom den nåden att yttra: »Si les
évènements de la vie vous conduisent dans mes états ou à ma
cour, soyez assuré que vous y recevrez un acceuil, qui vous
confirmera les dispositions favorables, dans lesquelles je me trouve
à votre égard.»
— I sitt bref till kejsaren (15 Nov. 1796)
antyder han, att han icke vågade tänka på att få återvända till
Sverige, i betraktande af de hänsyn, som måste binda händerna
på den unge konung, »hvars barndom jag vårdat, som jag högt
älskar och hvars fader var icke endast min konung, utan min
välgörare och min vän». Under dessa förhållanden skulle han
skatta sig lycklig att få stanna i ett land, »hvarest högsta
makten icke är underkastad de förhatliga former och kabaler, som
under frihetens namn förr eller senare gräfva en graf åt de mest
blomstrande stater».

Kejsar Paul upptog Armfelts bref utan ovilja; han lät
genom Bedsborodko tillkännagifva, att han ej mindre än hans
moder högaktade Armfelts grundsatser, samt försäkrade, att dennes
öde icke skulle komma att undergå någon förändring till det
sämre genom tronskiftet. Därjämte lofvade han, att Armfelts
årliga pension af 5,000 rubel fortfarande skulle utbetalas.

Ungefär vid samma tid, som kejsar Paul besteg tsarernas
tron, intog Gustaf IV Adolf, i mer än ett afseende hans
själsfrände, såsom myndig Sveriges konungatron, d. 1 Nov. 1796.
Att dessa båda tilldragelser på ett eller annat sätt skulle
medföra en förändring i Armfelts ställning, var att förutse, och hans
otålighet att få veta sitt öde växte med hvarje dag. Till
Sverige hoppades han, såsom vi hafva sett, knappast att själf få
komma, men det orimliga förbudet för hans familj att vistas där
kunde han med skäl hoppas att få se upphäfdt. Hvad kejsar
Paul ville besluta med afseende på honom själf, utöfver hvad
han fått veta till svar på sitt bref, om hans tjenst mottoges
eller icke, om han finge komma från Kaluga såsom herr Brandt
eller såsom berättigad att bära de hederstecken, hvarmed
Katarina II prydt honom — om allt detta kunde han icke få någon
visshet. I Petersburg var det endast hans vän Serra Capriola,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/32/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free