- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
316

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Petersburg öfver vintern och där afbida sin förlossning. [1] Hon
åtföljdes nu, liksom vid flykten från Neapel, af familjens vän
Peyron, som äfven var henne till hjälp, för att i Petersburg hos
höga vederbörande tala Armfelts sak.

I ambassadören Stedingk egde Armfelt en vapenbroder
från Savolax, om hvilken han alltid yttrade sig med aktning.
Om Stedingk ej afböjt förföljelsen mot Armfelt, så hade han
åtminstone ej befrämjat den. Han mottog grefvinnan Armfelt
med synnerlig artighet. I den depesch, hvari Stedingk
underrättade konungen om hennes och Peyrons ankomst,[2] erinrade
han, att hon aldrig varit delaktig i det brott, hvarför hennes man
varit anklagad, och yttrade sig äfven om major Peyron i samma
syfte: det vore endast vänskapen och tacksamheten, som
sammanfört honom med Armfelt. Stedingk försäkrade grefvinnan
Armfelt om konungens aktning och vänskap för henne, samt erbjöd
sig att draga försorg om hennes presentation vid ryska hofvet.
om så önskades. [3] Grefvinnan Armfelts förhållande under
hennes mans olycka hade ej kunnat undgå att väcka den unge
monarkens aktning och sympati — känslor, som delades öfver
hela Sverige. [4]

Utom den svenske ambassadören befann sig äfven en annan
svensk underhandlare i Petersburg. Det var general M.
Klingspor, ditsänd under förevändning att lyckönska kejsar Paul till
hans tronbestigning, men med det hemliga uppdraget att
återknyta de i September 1796 så hastigt afbrutna förhandlingarna
om giftermålet mellan konungen och storfurstinnan Alexandra.
Det troddes länge, att han skulle lyckas. Han var, skref Peyron
kort efter sin ankomst till Petersburg, »högt i smöret» och hade
»les petites entrées» vid kejserliga hofvet. Armfelt och hans
hustru fäste äfven vid Klingspors beskickning hvarjehanda
förhoppningar, hvilka dock snart nog måste öfvergifvas. Oaktadt
all Klingspors smidighet och den omisskänneliga ifver, med


[1] Från Petersburg skref grefvinnan Armfelt ett bref till den unge
konungen, hållet i en värdig ton. Hon redogör däri för anledningen till
dröjsmålet att begagna tillåtelsen att återvända, och slutar: «J’espère... que
je pourrai auprès de mon Roi trouver la justice et l’humanité, qui
caractérisent les grands princes et que je n’ai pas cru devoir implorer avant Son
règne.« (Egenh. koncept.)
[2] 30 Dec. 1796/10 Jan. 1797 (R. A.).
[3] Grefvinnan Armfelt till Armfelt 29/3 1797.
[4] Ehrenström, det olyckliga offret för Armfelts oförsigtighet, som på
sommaren 1797 erhöll ett besök af grefvinnan Armfelt (enligt föreskrift af
hennes make), kallar henne i ett bref från samma tid «le modèle des épouses
et la gloire de votre sexe«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free