- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
317

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken förslaget omfattades af ryska hofvet, särskildt af kejsarinnan
och storfurstinnan Alexandra själf, strandade förslaget på de båda
monarkernas halsstarrighet, icke minst på den unge svenske
konungens. Den vändning, som underhandlingen tog, var långt
ifrån gynnsam för Sveriges intressen: så väl Klingspor, hvilken
plötsligt fick befallning att inställa sig till afskedsaudiens, som
ambassadören Stedingk rönte prof på den lättretlige ryske kejsarens
dåliga lynne; och Stedingk dolde icke sina bekymmer för de
möjliga följderna däraf. [1] Paul I hade förtörnad yttrat,
uppgifver Armfelt, att man ej kunde på ett mera ogrannlaga sätt
uppföra sig »vid frieri till en muschiks dotter», än svenska hofvet
gjort i denna angelägenhet.

Äfven Klingspor, en af Armfelts gamla motståndare, hvars
egennytta såsom generalintendent han afslöjat, visade hans hustru
och hans vän utsökt uppmärksamhet. [2] Den smidige
hofmannens artighet betraktades dock med afgjord misstro.
Grefvinnan Armfelt ansåg, att denne landsman gjorde allt hvad han
kunde för att hindra hennes makes återvändande till Sverige.
»När man är intresserad att bedraga dem man har att göra
med, skrifver hon (28/2 1797), och mycket i ens lefnad bör
gömmas undan, så söker man att ur vägen röja alla dem, som kunna
upptäcka obehagliga particulariteter.» Äfven Peyron försäkrade,
att Klingspor i Petersburg gjorde Armfelt »otjenster», under det
han visade hans hustru all artighet.

Grefvinnan Armfelt tillskref Klingspors inflytande, att den
audiens, som hon begärt hos kejsaren under förevändning att
få personligen tacka för det åtnjutna beskyddet, afböjdes, och
att alla de uppvaktningar hos högt stående personer, som
Peyron gjorde å hennes vägnar, blefvo utan annat resultat än
försäkran, att allt skulle få förblifva som förut. [3] Hon var högst


[1] Klingspors och Stedingks depescher 1796—97 (i Riks-Ark.). 7/18 Juli
1797 skrifver Stedingk: «La bonne harmonie entre les deux états sera
détruite pour longtemps. V. M. sera privée d’un allié puissant, le seul
peutêtre, dont dans les circonstances naturelles Elle n’avait rien à craindre et
beaucoup à espérer.«
[2] I ett bref till sin hustru säger Armfelt skämtsamt om
«matkommissarien« Klingspor, att han spelat en framstående rol i — «Tillfället gör
tjufven«. — Peyron skrifver om hans förhållande i Petersburg: «Klingspor
kysser och smeker och bedyrar heligt, att han ej vållat min olycka, smädar
och skäller på hertigen och Reuterholm, sedan han förstått att tillvinna sig
konungens förtroende«.
[3] Möjligtvis gjorde man dock Klingspor orätt härutinnan.
Visserligen verkade han under denna tid, så väl som Stedingk, enligt befallning
för Armfelts uteslutande ur ryska statskalendern, hvarest denne, såsom vi
sett, till svenska regeringens förargelse stod qvar som riddare af S:t Andreasorden
och svensk generallöjtnant (Stedingks dep. 30 Dec. 1796/10 Jan. 1797, 9/26 Jan. 1797;
Klingspor 20 Dec. 1796 (R. A.). Kejsar Paul lät dem dock förstå, att hans
åsigt vore, att Armfelts planer «icke varit riktade mot konungens person
eller makt, utan tvärtom syftat på bådas bibehållande«. Men detta oaktadt
syntes kejsaren tämligen likgiltig rörande Armfelts öde. «Han är glömd
och skall förblifva i sin retraite, så länge E. M:t behagar«, skref Stedingk
i Jan. 1797, och han tillägger, att grefvinnan Armfelts ankomst ingalunda
varit välkommen för kejsaren, samt att denne undanbedt sig hennes begärda
uppvaktning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/32/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free