Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var under skilsmässan från sin hustru, under oron för
hennes öde, och medan sjukdom hemsökte det ensamma
hemmet i Kaluga, som Armfelt på detta sätt såg sina
framtidsförhoppningar alltmer omtöcknas. Under året 1797 synes
svårmodet på grund af dessa förhållanden hafva hotat att helt och
hållet förmörka hans sinne och bringa honom nära förtviflan.
»Jag ser nog, skrifver han i början af detta år, att vi här, som
i Sverige, hafva intet annat hopp än Kaluga eller kanske
något sämre. Är det så, så skickar jag dig barnen ju förr dess
hellre, och med mig skall ingen nöd blifva. Ty att föreviga
min inaktiva varelse här utan hopp — det är ej nödigt;
hvarken moral eller fysik står ut därmed, i synnerhet sedan alla
mina vänner och bekanta öfvergifvit detta helvete.» I ett
annat bref heter det: »Hvar i Guds namn skall man få i lugn
och fred sluta sina dagar: Detta land blir för mig hvar minut
odrägligare, i Schweiz äro Gustaf III:s mördare, i England för
dyrt, i Italien mycket bra, men för dyrt — under jorden det
bästa och klokaste.»
Med bitterhet yttrar han sig under samma tid om det
fädernesland, för hvilket han så tappert kämpat, men som nu
stängt sin dörr för honom: »Sverige är ej mer mitt fädernesland;
alla band oss emellan äro lossade, och den dagen, de dömde
mig lif och ära förlustig, gaf mig alla rättigheter att anse som
mina fiender ej allenast mina domare, men hvar svensk, som
ej med afsky ansåg dessa köpta eller förskrämda rackare.» Den
ton, som rådde i Sverige under den nya regeringen, vore »en
blandning af fähus och barnkammare»; konungen vore
omgifven af en konselj, bestående af personer, som alla varit med
att bereda Armfelts olycka. [1] »Med Sverige är intet att göra;
där löper hvar och en till sitt fall och ingen tänker på annat
än sig själf... Stackars den unge konungen! Jag kan aldrig
glömma, att han är Gustaf III:s son, och den känslan är mig
mycket till last.» — Stundom förnimmas visserligen ännu i
Armfelts förtroliga bref till hans hustru uttryck af from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
