- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
334

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmärksamhet [1], med att lägga sista handen vid utarbetandet af
sina memoarer, i en svensk och en fransk redaktion. Därjämte
lät han ombesörja renskrifning af de bref, han erhållit af konung
Gustaf III. Han försåg dem med upplysande anmärkningar och
gjorde i afskriften de redaktionsförändringar med afseende på
ordalydelsen, som han, enligt tidens uppfattning af historiska
aktstycken, ansåg berättigade. [2] Detta sistnämnda arbete var


[1] Se ofvan, sid. 295. Sönernas uppfostran ville han leda i en helt
annan riktning; och de grundsatser, han därom hyste, buro fortfarande
prägeln af hans ovilja mot upplysningstidehvarfvets anda, men sakna icke sin
märkvärdighet. «Med gossarna, skrifver han, har jag ett helt annat system
än med flickan. Jag sätter hos dem mera värde på fysiken och
sinnesförfattningen än på lärdomen. En ung karl, som är lärd, är antingen en narr eller
en pedant. Man lär så länge man lefver — så har jag gjort; och då någon
grund är lagd samt i språken tungan är bruten, är resten obetydlig. Frukta
Gud, älska och lyda kung, föräldrar och förmän, aldrig resonnera, men
aldrig tåla vanära, vara färdig att dö för sina principer och anse lifvet som ett
lån — det blir min moralité för mina kavaljerer.« — «Jag vill, heter det i
ett annat bref, att mina pojkar skola födas upp som man födde upp sådana
kavaljerer för hundra år sedan. Hederliga, dygdiga, gudfruktiga medborgare,
med goda, starka kroppar, och inga filosofer och gycklare. Plogen i ena
hand, om så fordras, värjan i den andra, fruktan för Gud, föräldrar och
öfverhet, tro, lyda och ej resonnera.« Veklighet i gossars uppfostran ansåg han
som ett väsentligt fel: «Världens öden, som förestå, fordra karlar, som ej känna
vällust eller commodité... Det är i hjärta och hufvud som man skall bjuda
till att etablera skilnaden mellan den, som är något och den som är intet.«
Armfelts söner fingo dock, äfven de, en vårdad uppfostran. Sedan familjen
flyttat till Sverige, anställdes såsom ledare för deras studier en fransk
emigrant abbé Macquart, som till biträde medförde sin landsman abbé Gridaine.
Ynglingarna bodde under sina lärares uppsigt för sig själfva, dels i
Stockholm, dels på Nynäs. Den franske abbéns vistelse på Nynäs gaf anledning
till ryktet att Armfelt där doldes under hans namn. (Se Ahnfelt, Sv. hofvet,
III: 172.)
[2] Se företalet till den i Hist. Handlingar, ny följd XII, utgifna
upplagan af Gustaf III:s bref till Armfelt. Armfelt synes någon gång hafva
varit betänkt på att låta trycka dessa bref. «Tryckning af brefven skall blifva
min enda ressurs. Mina vänner i London skaffa mig prenumeration för flere
1000 L. st., och mot misère skall man bereda sig alla medel.« Armfelt till
sin hustru, Apr. 1800.) Då fråga 1802 uppstod om tryckning af ett urval af
dessa bref i Gustaf III:s skrifter, var Armfelt mycket angelägen att de ej
skulle af personliga skäl uteslutas. «Ces considérations, skref han till
utgifvaren af Gustaf III:s skrifter, grefve Oxenstjerna, peuvent empêcher que mes
lettres du feu roi paraissent dans votre ouvrage; mais elles ne les feront pas
disparaître de la place qui les attend dans l’histoire. L’avenir et le temps
n’obéissent pas à la volonté et à la passion des hommes.« (Se Crusenstolpe,
Karakteristiker, s. 22.) En i Tyskland utgifven Prospectus öfver företaget
upptog ej Armfelts namn bland Gustaf III:s korrespondenter, hvilket väckte
hans förtrytelse: «Jag begär ingen grâce, vill ej hafva en större ära än synas
i häfderna det jag varit: Gustaf III:s trogne vän.« Det sätt, på hvilket dessa
bref omsider utgåfvos, väckte Armfelts lifliga missnöje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free