Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels torde den hafva afsett att vederlägga de rykten om hans
återtagande af öfverståthållareplatsen eller befordran till
generalguvernör i Pommern, som voro gängse ända sedan kungörandet
af hans rehabilitation och som genom hans återkomst kunde
antagas få ny fart. Själf hade Armfelt icke varit utan
förhoppningar i denna riktning, efter hvad hans förtroliga bref till sin
hustru utvisa. Han önskade att för några veckor — ej för längre
tid, ty han hade betänkligheter mot att bosätta sig i Sverige —
få åter bekläda sitt öfverståthållareämbete. Han ville därmed
vinna, att »Reuterholm och hans pupill skulle känna, att det
dependerade af mig att sitta qvar på den stolen, hvarest efter
Gustaf III:s död jag beredde hertigen och hans anhang frälsning,
då pöbeln ropade: korsfäst!» [1] Generalguvernementet i
Pommern lockade dock Armfelt i högre grad, och hans vän Peyron
förespeglade honom från Stralsund, att befolkningen där ifrigt
önskade hans utnämning. [2] »Om detta ämbete skulle vara för
högt», såsom Armfelt i ett bref från början af 1800 uttryckte
sig, så syntes honom, om någon befordran skulle följa på hans
rehabilitation, tvenne diplomatiska poster vara eftersträfvansvärda:
antingen i Wien [3] eller i Paris. — Till öfverståthållare i
Stockholm utnämndes emellertid Ugglas, och kort därefter H. H. v.
Essen till pommersk generalguvernör. Armfelt ansåg, att den
senare utnämningen visade, att H. M:t mot hans person hade
»den största prevention och den slätaste opinion, antingen om
mina talents eller mitt hjärta»; samt förklarade kort därefter:
»Efter det jag en gång varit, finnes numera ingen plats för mig,
utom den militäriska jag innehar, som ej skulle kasta skugga på
min person, min karakter och mitt förstånd. General i fredstid
och utan regemente är ingenting, och låter inse, att i händelse
af krig jag anser som en grâce att blifva kallad, alltid färdig att
gå i ärans och skyldighetens namn döden till mötes». [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
