Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till de svikna förväntningarna kom hos Armfelt äfven
småningom missnöje med den allmänna vändning, som sakerna
tycktes taga i Sverige. I den unge konungens statskonst syntes
intet, som antydde, att han ärft sin faders snille och storsinthet.
Uniformsförändringar och militära reglementen, småaktiga
polisförordningar och notiser om den låga kursen på svenskt mynt
voro nästan de enda nyheter från Sverige, som i den utländska
pressen vid denna tid mötte en svensk i utlandet. Gustaf III:s
drömmar om Sveriges uppträdande på världshändelsernas stora
skådeplats hade nu under de omhvälfningar, som revolutionskrigen
medförde, mindre än någonsin utsigt att kunna realiseras; men
Gustaf IV Adolfs utrikespolitik utmärkte sig genom fel,
motsatta dem, som tillhört hans faders. Om denne, såsom det med
rätta blifvit anmärkt, var en »konjunktur-politiker», så förstod
hans son så litet som möjligt att draga fördel af den politiska
konjunkturen. Från början röjde han benägenhet för en
isolering, hvilken under den väldiga skakning, som Europa
undergick, hade vådliga följder; och nyckfulla kastningar växlade hos
honom med halsstarrig envishet på ett sätt, som skulle sluta med
att föra hans rike till branten af undergång.
Tidigt såg Armfelt, hvart det skulle bära. »Då jag ser
en afgrund öppnad för min kung och mitt fosterland — skref
han på våren 1802 från den politiska världens medelpunkt Paris
— genom små och usla procédéer, där blott sundt förnuft
behöfdes för att göra bättre, så blir min själ upprörd. Ty jag är
svensk; jag känner som svensk mina pligter och den aktning, vi
haft i Europa, ehuru utan andra ressurser än vårt järn och våra
män; och att nu se oss så lågt, så eländigt ansedda — det
kostar på kött och blod. Dock lärer man få vänja sig därvid».
Han insåg, att »den politiska och militära konsideration», som
Gustaf III ånyo förskaffat Sverige, under hans efterföljare hastigt
gått förlorad, samt märkte att den unge konungens anseende vid
de europeiska hofven var »i sjunkande: man hade ej längre
hvarken hopp eller förtroende till honom». Han erfor det med
grämelse, ty, säger han, »jag dyrkar mitt fäderneslands ära och
rykte, så väl som allt, som sammanhänger med minnet af den
store man, som med sina stora tankar elektriserade min själ».
Utgången visade, att Gustaf III:s vän riktigt uppfattat
Sveriges politiska ställning. Personligt missnöje hade säkerligen
också sin del i dessa olycksprofetior. Särskildt var det honom
oangenämt att känna sig ställd i skuggan af sin gamle
motståndare Klingspor och af »krigspresidenten» baron Cederström, för
sin uniformsvurm af honom kallad »riksskräddaren», hvilka båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
