Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtnjöto konungens stora förtroende. Äfven Ugglas, som liksom
Klingspor vid kröningen hedrades med grefvevärdighet och som
en kort tid innehade det öfverståthållare-ämbete, hvars erhållande
Armfelt önskat såsom en del af sin upprättelse, betraktades af
honom med ovilja, hvilken icke minskades däraf, att Ugglas
ifrigt motverkat hans återkomst. »Gustaf Mauritz, skref Armfelt
bittert, kommen t. o. m. från Packartorget, är ej gjord att
succedera grefve af Ugglas»; och han skämtade öfver de
mångahanda förtroendeuppdrag, med hvilka denne civile ämbetsman
öfverhopades af konungen, genom att uttrycka den förmodan,
att han snart komme att, få fullmakt som — fältmarskalk och
ärkebiskop. [1]
*
Ju mörkare framtidsutsigterna föreföllo i fäderneslandet, desto
naturligare var tanken att annorstädes »förtjena bröd eller död,
så vidt det med ära kunde vinnas» — i »Europa, Asien eller
Afrika», såsom det heter i ett bref. Armfelts ställning i Sverige,
äfven efter rehabilitationen, såsom »generallöjtnant utan en
styfvers reveny och priverad af allt, som han med rätta borde hafva»,
kunde icke utgöra något hinder att antaga främmande tjenst.
»Man lefver icke, man vegeterar på ett eländigt sätt, t. o. m.
midt i öfverflödet, om man själf tror sig vara höljd med
vanära»; och »det är bättre, plägade han säga liksom konung
Gustaf, att dö en gång, än att hela sin lefnad frukta för döden». Han
var beredd att gå till »epilogen af den tragedi», som han under
sin sjukdom redan »trott vara utspelt». Sitt gamla hat mot
franska revolutionen hade Armfelt bevarat, ej mindre än sin kärlek
till krigarens yrke; och det var i striden med de franska
samhällsomstörtarna, som han helst ville ådagalägga bådadera. »Kriget,
skref han i Juni 1799, öppnar nu ressurser för alla aventurierer,
till hvilkas antal jag genom Reuterholms och Lodes godhet vid
42 års ålder får räkna mig, sedan jag uppfyllt alla pligter som
undersåte och medborgare».
Året 1799, då Armfelts helsa var så återställd, att han
kunde tänka på att ånyo gå i tjenst, hade varit synnerligen
[1] Ur ett bref (28/6 1800) kan följande anföras, som lifligt målar
Armfelts förbittring öfver konungens omgifning. «Det är med vår unge kung,
sans comparaison exacte, som med vackra qvinfolk, hvilka ej tåla vackra
kammarjungfrur. Han är l’honneur personnifié, och hans entourer äro som
Cartouche hade tjent dem till mor, far och amma. Karl XII, som var ett
lejon, hade till sin första favorit en utsökt poltron (Lagercrona).«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0352.html
