- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
346

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ogynnsamt för de dittills segerrika franska vapnen. I början af
året hade österrikarna under ärkehertig Karl, Kray och Melas
segrat öfver de republikanska generalerna Jourdan och Scherer;
och sedan förbundet mellan Ryssland och Österrike kommit till
stånd, hade det slutande århundradets siste hjälte, Suworow,
gjort sitt berömda fälttåg i Italien, hvarest han i en rad af
segrar slagit Moreau, Macdonald och Joubert. Det monarkiska
Europa jublade. Suworow blef dagens hjälte; han skulle, så
hoppades man, rädda Europa från undergång genom att återställa
den gamla ordningen. [1] Först mot hösten syntes krigslyckan
vända sig på den nya krigsteatern i Schweiz, hvarest likväl
ärkehertig Karl vunnit segern vid Zürich; Suworow med sina
ryssar anträdde återtåget mot norden, men på ett sätt som ökade
samtidens kanhända öfverdrifna beundran för hans djärfhet och
krigarsnille. Ännu på vintern 1799—1800 hoppades man på
nya hjältebragder af de koaliserade arméerna, hvilkas främste
man skulle blifva den ryske fältherren. Men två ting hade man
icke härvid tagit i beräkning: oenigheten mellan de
koaliserade makterna samt Bonapartes återkomst från Egypten och
hans öfvertagande af Frankrikes regering såsom förste konsul.
Förbittrad mot England utträdde den ryske själfherskaren ur
koalitionen, och Suworows segertåg tog ett hastigt slut; och den
store korsikanen, inför hvars fältherresnille Suworows, så väl som
alla andra samtidas bleknade, förde i början af år 1800 de
franska örnarna, vid hvilka segern syntes vara vigd för ett årtionde,
öfver Alperna. Hans seger vid Marengo i Juni och Moreaus vid
Hohenlinden i December 1800 gjorde slut på kriget och förde
republikens härar in i hjärtat af Österrike.

De koaliserade arméernas framgångar under första hälften
af detta krig gjorde det emellertid lockande för en man sådan
som Armfelt att få fresta vapenlyckan. »Blir fred och lugn, som
man kan hoppas, skref han på sommaren 1799, och rackarna
extermineras successive öfverallt, så vill jag krypa in i en hydda
och aldrig höra utaf affärer. Men nu är det en adelsmans
skyldighet att våga lif och blod för religionens, tronernas och sin
egen existens.» — Hvilken plats den landsflyktige svenske
riddersmannen skulle intaga i detta nya korståg, var emellertid
ovisst, antingen under Rysslands, Englands, Österrikes eller


[1] Stedingk berättar i en depesch från Petersburg (14/25 Febr. 1799,
R. A.) att kejsar Paul I, då han dubbade Suworow till Malteserriddare, och
denne utropat: «Gud bevare kejsaren!« — svarat: «Det är Suworow, som skall
bevara alla jordens monarker!«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free